Spisdelen växer fram

Här kommer en snabbrepris av hur spisdelen växte fram.

Så här fint blev det!





Så här såg det ut, på bilden är spisen utdragen.













Allt rivet, leca i grunden. Det fanns en nerrasad bakugn som tryckte ut timmerstommen.

















Den gamla spisen fick vi pensionera, sprucken och trasig skänktes den till renovering.


















Nya stommen uppmurad, med plats för ved.


















Inte limfärg, utan matt linoljefärg.


















Omålat

















Spisarna verkar trivas ihop, den gröna skåpdelen i en av sina gröna nyanser.
Nu är den grönare, mycket grönare.



















Frukostteve fick en ny innebörd...
Salen renoveras vid denna tidpunkt varför köket blir allrum.

Köksbänken växer fram

Här följer några bilder från 2008 och framåt som visar framväxten av köket. Mer detaljer finns på andra delar av bloggen.


Träpanelen är tillfälligt nere, under grön tapet. Avlopp på plats, vattenledningen ska numer gå i taket. Golv saknas ännu, man ser lecan.

















Första installationen + två nytillverkade panelbräder.













Stommen på plats














Det börjar likna nåt. Innertaket på plats.















Målning i flera lager, så nära väggfärgen som möjligt. Även tak o takbjälkar är målade.


















Hoarna skulle varit underlimmade...




Rätt fint? Diskstället = hyllorna, dvs hyllorna har galler för avrinning. Lilla skåpet m lucka är för specerier, kylskåpet gömmer sig under bänkskivan av trä.
Belysningen är skenor med LED-lampor, aktiverade med radiosignal (som dessvärre stör P1 o P2...)

Arbetsfördelningen

Några ord om vem som gör vad...ibland undrar jag själv. Det var ju inte alls planerat att bli ett jätteprojekt, vi var mest nyfikna på i vilket skick husen befann sig o sånt är ju inte lätt att ta reda på utan att riva och åtgärda.
Vi tog kontakt med Nils-Åke Friman i Gynnesnöt, snickare med gediget kunnande samt byggnadsvårdare knuten till Byggnadsvårdsföreningen i Qvarnarp, Eksjö. Det var han som lyfte på den där första brädan den där första sommaren och sa - oj!

Han är mästaren i stycket, samordnaren och den som gör alla ritningar och de svårare arbetena. Det platsbyggda köket är hans verk, även om delar beställdes från Edmans snickeri. Det är han som ritat det hela efter idé från mig. Det är han som efterhand avgör vilka tekniska lösningar som blir de bästa, allt från timmerstomme, husgrund till golvförstärkning. Han håller även ett öga på allt när vi inte är där, tillsammans med grannen Mikael som brukar granngården och kan allt, vad det verkar. Det måste man väl, som jordbrukare men vi manchettarbetare i städerna har glömt att rätt värdera praktiska kompetenser även om vi förstås kan ha en aning om vad som krävs för att dra runt ett jordbruk. Om inte annat finns det väl en o annan gen som minns. F.ö. kommer en del av min släkt från just Gynnesnöt, en farbror har spårat dem tillbaka till 1500-talet. Det rör sig om 30-talet s.k. anor i rakt nedstigande led.