onsdag 19 oktober 2011

Huset som ropar... eller Skamliga Hemligheter



Här är det, huset som hållit mig vaken på nätterna. Det ropar liksom. Antar att fenomenet är välkänt bland husvårdare.

Drömmaren i mig vann, så vi åkte dit o tittade... ska man aldrig göra. Åkte dit igen.

Och åkte dit. Bokstavligen. La bud, höjde bud. Helt sjukt.

Vi har en förtjusande ställe att tillbringa fritiden (nåja...) på som äntligen fungerar ganska bra - har golv o annat som är bra att ha - vatten, värme, badrum, kök, eldstäder.

Huset som ropar har ingetdera. Det bara står där, omgiven av diverse andra byggnader i varierande stadier av akut förruttnelse.

Vad i all världen ska vi göra?

6 kommentarer:

  1. Bli hussamlare, husräddare, om du har kraft nog!

    SvaraRadera
  2. tjoho! Visst är det kul med hus? Och jag vill se mer! :) Själv vill jag köpa upp vareviga vackra ödehus som jag ser, men jag måste ju tyvärr begränsa mig vid det vi redan har.

    SvaraRadera
  3. Jäklar så vackert hus!!
    Jag hade nog lagt bud jag med utan att ens blinka *haha*
    Vad gör ni om ni vinner budgivningen?

    SvaraRadera
  4. Det är förfärligt alltihop. Ja, inte huset men att inte kunna göra ngt. En lokal pamp köpte skogen, hagarna, markerna, sjöstranden - the works. Å inte är han intresserad av husen, han har erbjudit mig att köpa dem. Pampen kanske vill bygga stugby mitt i utsikten (ligger förstås vid en av Sveriges vackraste sjöar...vilket ju komplicerar saken lite).

    Vad göra?

    SvaraRadera
  5. Hej Cecilia!
    Håller med . Makalöst vackert.
    Pertan

    SvaraRadera