Jag ger upp...

Så är det. Man kan inte lerklina delvis. Det är allt eller inget. Vill man ha lera på väggarna bör man strippa hela rummet - väck m gamla kuloledningar o allt som finns på väggarna.

Vi försökte lappa lite i det stora rummet på övervåningen, "loftet", eftersom leran spruckit duktigt när timmerstommen rätades upp o fönsterkarmarna togs ut. Vi fann då att någon ovis person för ett okänt antal år sedan kladdat på Något Annat ovanpå leran o att detta Andra inte riktigt kommit överens med den gamla väldigt bossbemängda lerkliningen utan Släppt Taget.

Så när jag började riva i eländet lossnade Stora Sjok, somliga armerade med nån sorts väv.

Suck. Vad göra? Hålen kring fönstren gick ju att fylla igen med lera men att få till snygga skarvar mellan den gamla leran, den nya och den del av Det Andra som satt kvar, visade sig bli svårt. Jag försökte rolla upp leran, ganska kul faktiskt (lera är kul), pensla, knåda små klättar med rätt lite sand i och Kleta Fast men det blev inte bra.
Så jag gav upp.

Nu blir det lumppapp i stället, tjockt och i rutor för att dölja de minst sagt gropiga o koppärriga väggarna.

Så idag har jag rivit 30 meter lumppapp i lagom rutor. Skittrist. Både att riva dem o att det inte blir den vackra lerytan.

Rummet i fråga är det sista i stora huset att få en ansiktslyftning o här blir det alltså botox, typ. Inte nip tuck.

Mitt favvorum o ännu har jag inte bestämt färg. Det lutar åt att behålla den mörkt gammelrosaröda färgen på fodren o måla väggarna i ngt solnedgångsaktigt så att rummet badar i samma varma ljus hela dan. Kvällssolen o den mörka granen i takplanket står för inspirationen. Idag är rummet tandkrämsgrönt... Inte mitt val.

Men jag ska fundera lite på saken, helst utsträckt i hammocken.