Att måla med oförtunnad konstnärsfärg

Har alltid velat prova eftersom jag aldrig riktigt förstått poängen med mycket lösningsmedel. Kan också tänka mig att färg förr i tiden var väldigt mager, dvs mycket pigment, lite olja o knappast några mängder lösningsmedel. Alltnog, de delvis nya dörrfodren i hallen med Jackson Pollockmålningen fick bli experimentarea och eftersom de gamla varit bruna, inköptes två nyanser av brunt. Det var jobbigt att stryka ut färgen, och nånstans tänkte jag på ansiktskräm (inte skodito). Ju blaskigare ansiktskräm, desto lättare att smeta ut men ju krämigare, desto djupare går den. Likadant här. Kändes som färgen trycktes in i träets porer. Resultatet? Laserande effekt, så man får stryka ad lib. Fint att träets ådring kan anas. Sidenmjuk lyster o träets struktur o hyvelspår anas också. Klart värt att prova! Här kom alltså schablonpenseln till användning - perfekt med korta, styva borst för att gnugga in färgen.

Gullregnet

Gullregnsträdet har gift sig! Ringen är mäktig, smidd av smed med hemliga gåvor... Trädet är redan frodigare. I lördags fick det påskliljelökar mellan fötterna. Samma färg liksom.

Nyanser av vitt

Vit snö Vitsippa Vit knutbräda, handhyvlad, målad m vit linoljefärg ngt umbrabruten Vitmossa Hundloka i aftonsol, likväl vit

Kammaren i blått med grön bård

Ja, så här blev det. Kammaren har nog aldrig varit blå, men blå blev den, ordentligt blå. Kammardörren som nog är husets äldsta o nog har följt med ett tidigare hus, har ekimitation i botten, blivit målad i vitt o lindblomsgrönt innan marodören, dvs en yngre upplaga av undertecknad gick loss med först chokladbrunt (1971) och sen babybajs (1976). Det sistnämnda ett tafatt försök att efterlikna gran eller fur.Kan tillägga att borsten avsedd för schablonmålning var kass, den hittade jag en bättre använding för (kommer ett inlägg om det också). Nej, jag använde en liten platt pensel, en sån man hade i skolan och strök på färgen med bredsidan. Kan tänka mig att en svamp kunde fungera också. Men schablonpensel? Knappast. I alla fall fattade inte jag hur det skulle gå till.

Huset som inte ropade

Här är huset som inte ropade fast det borde ha gjort det för länge sen. Vi la bud på vanskött skog, igenvuxna ekbackar o en otäck liten sjö, en sån där utan botten, samt lite myrmark o skulle fått några hus på köpet - förtjusande från framsidan, eller hur? Jo, mannen hade målat tavlor hellre än att laga taket, så nu var övervåningen på väg ner till undervåningen. Provade en av hans köksknivar på mellanväggen o timret hade knappt bärande kärna kvar... Själv hade han stjärnhimlen till tak när han gick på huset... alla uthusen inklusive den fina timrade lagården var i ungefär samma grad av upplösning. Riktigt deprimerande. Grannen köpte skogen o det kanske var lika bra. Finns gränser, ibland även för de mest galna bland husräddare.