Att måla med oförtunnad konstnärsfärg

Har alltid velat prova eftersom jag aldrig riktigt förstått poängen med mycket lösningsmedel. Kan också tänka mig att färg förr i tiden var väldigt mager, dvs mycket pigment, lite olja o knappast några mängder lösningsmedel. Alltnog, de delvis nya dörrfodren i hallen med Jackson Pollockmålningen fick bli experimentarea och eftersom de gamla varit bruna, inköptes två nyanser av brunt. Det var jobbigt att stryka ut färgen, och nånstans tänkte jag på ansiktskräm (inte skodito). Ju blaskigare ansiktskräm, desto lättare att smeta ut men ju krämigare, desto djupare går den. Likadant här. Kändes som färgen trycktes in i träets porer. Resultatet? Laserande effekt, så man får stryka ad lib. Fint att träets ådring kan anas. Sidenmjuk lyster o träets struktur o hyvelspår anas också. Klart värt att prova! Här kom alltså schablonpenseln till användning - perfekt med korta, styva borst för att gnugga in färgen.