Danuta har rensat

Nu har den polska städerskan rensat bort en drös bloggar jag trodde jag följde o som jag trodde länkade till den här bloggen. En del verkade inte vara uppdaterade på länge, andra verkar ha bytt fokus. Jag är fullkomligt ointresserad av pyssel och såna där vita saker, bilder på hembakt o fina dukningar, så dom bloggarna rök också. Fast dom tycks vara väldigt välbesökta av nån outgrundlig anledning.

Ska försöka hitta några nya byggnadsvårdsbloggar, helst utan för mycket rabarberpajer o loppisfynd. Några tips? (ngt litet auktionsfynd kan nog vara kul, men inte drösar med nyvirkade grytlappar och hemflätade kvistkransar, då kroknar jag...)

Bara för att va sån, kommer här ett trähus från en helt annan del av världen. Ganska fint, eller hur?

Hultgrens bilder

Hultgrens bilder är en outsinlig källa till kunskap om hur livet levdes på landet förr, hur man såg ut, hur man bodde och arbetade, hur miljöerna såg ut, husen, uthusen, redskapen. Hultgren fotograferade människor och föremål men var ingen vanlig fotograf. Förutom de vanliga porträtten vid bemärkelsedagar och andra viktiga tillfällen i livet, tog han bilder av människor i vardagliga situationer, i arbete, ja tom snapshots. Han hade också en känsla för dokumentation – han måste ha insett att somligt skulle försvinna ganska snart och med människornas minnen och händer skulle de vara helt glömda. Han insåg också att han hade makt att ge dem om inte evigt liv, så i alla fall längre liv. Det måste ha varit sådana tankar som fick honom att fotografera fallfärdiga hus, ängslador, bodar, träårder, verktyg, timmerknutar och andra byggnadsdetaljer.

Några saker slår mig när jag tittar på hans bilder – förvånansvärt ofta har han valt att fotografera husen om våren. Man ser hur de obligatoriska fruktträden – fågelbär och päron sträcker sina grenar mot himlen. Ljuset är milt, aldrig skarpt solljus.

Jag blir varm i mellangärdet när jag ser de här gamla husen med sina vackra proportioner, och lite melankolisk uppsyn. Kanske är det generationer av skogsbondeblod från just de här trakterna som brusar en smula vid anblicken. Gyttret av uthus i olika nyanser av grått, de stora fruktträden som tätt inpå husen liksom vakar över folk och fä, de lappade små ladugårdarna som ofta har gårdens bästa läge – högt och torrt, de steniga tegarna, gärdesgårdarna, de leriga och steniga vägarna.

Interiörerna känner jag också igen – de väggfasta bänkarna, sängarna, slagborden vid fönstren, de konstfullt utformade spisarna, de utsökt enkla profileringarna. Färgsättningen jordnära men ändå färggrann – blått, brunt, rött, grönt, brandgult. Långt från dagens gysingepasteller. Eller dagens larvigt vita hem med soffor man varken kan sitta eller ligga i. Men med klatschiga kuddar. Ja, jag ser färgerna för min inre syn, fotografierna är förstås svart-vita.

1600-talshus i Idhult.

Bygata i Idhult

Degerhultet som delar vägg med ett flyttblock.

Flodlycke

Funshult

Tjejerna i köket under bröllopsfesten

Begravning i regn

Väggmålning Högeberg 1902

Interiör Sprängsbo

Lagårdar i Skeppehult

Det kommer mera...
Bilderna finns på Länsmuséet i Linköping o publiceras här med tillstånd.