måndag 19 december 2011

Stugjul?



Lite hastigt o lustigt blir det Indialand vid Himalayas rand i stället för den trevna stugan i jul. Det skulle ju bli första julen på landet sen, ja vad kan det bli för min del? 1990 kanske?

Inga nya vrak till hus har vi köpt, inte här och inte där så nu kan vi väl få sprätta lite pengar.

Vad sägs om denna lilla flytande stuga med egen kapten, kock o kypare? Just nu, efter en liten promenad i gråslasket känns det helt ok faktiskt, att byta stugjulen mot detta. Eller vad det nu blir i Indialand.

Där händer det konstiga saker ibland.

fredag 28 oktober 2011

Tillträde endast för kor (och vildsvin)



Här är en del av problemet - den vackra sjön som driver upp priset och som vi inte skulle få tillträde till annat än tillsammans med korna. Det går ju inte.

Vatten ska varas vid, hellre än på eller i. Vatten ska sittas vid, tittas på, mediteras över, inspireras av.

Men om man är ko, vill man dricka. Och insjön håller till alla munnar sin jättesked.

torsdag 27 oktober 2011

Luftigt eller läck?



Här Ropande husets andra "flygel" en välbyggd bod med två stora hål i taket varför två takstolar är helt bortom räddning. Hur svårt kan det ha varit att lägga på en presenning? Nä, de som ägt den här gården sedan 2001 skulle nog ha sålt den direkt.

Jag drömmer om svarta hål... så jag håller nog på att återfå sansen.

tisdag 25 oktober 2011

Fallfärdig kompis



Här är Det Ropande Husets lilla "flygel". Ett förtjusande litet hus med förvånansvärt stora utrymmen inuti. Men tyvärr i mycket dåligt skick - ruttna syllstockar o säkert mer än så, fönster och dörrar som nätt o jämnt håller samman, bålgetingbon i väggarna o fuktlukt, fuktlukt.

Här kan man nog bara riva bort det gamla o skadade samt palla upp det som eventuellt är kvar av timmerstommen.

F.ö. inget nytt från pampen som fortfarande har bollen. Drömmen lever alltså, vansinnigt eller hur?

onsdag 19 oktober 2011

Huset som ropar... eller Skamliga Hemligheter



Här är det, huset som hållit mig vaken på nätterna. Det ropar liksom. Antar att fenomenet är välkänt bland husvårdare.

Drömmaren i mig vann, så vi åkte dit o tittade... ska man aldrig göra. Åkte dit igen.

Och åkte dit. Bokstavligen. La bud, höjde bud. Helt sjukt.

Vi har en förtjusande ställe att tillbringa fritiden (nåja...) på som äntligen fungerar ganska bra - har golv o annat som är bra att ha - vatten, värme, badrum, kök, eldstäder.

Huset som ropar har ingetdera. Det bara står där, omgiven av diverse andra byggnader i varierande stadier av akut förruttnelse.

Vad i all världen ska vi göra?

tisdag 11 oktober 2011

Bården i salen - tips från coachen





Bården kom äntligen på plats genom ett smart drag – här ett tips från coachen:

Bjud in hela byn alt. någon annan större grupp man inte kan lämna återbud till utan att alldeles förlora ansiktet - på HUSVISNING med lagom framförhållning, typ några veckor – då blir det garanterat en faslig fart de sista dagarna och t.o.m. bårder och kanske den där sista listen kommer på plats met lite tur. Man jobbar ju som bekant bäst under press…

Nu ser det genast bättre ut och vi har bestämt att behålla såväl möblering som pariserblått tills vidare. Bården lyfte hela anrättningen.

Fulteve är också införskaffad, numer med dittejpad folkkonstbonad (S:t Göran o draken i småländsk allmogetappning).

Sen har jag en HEMSK HEMLIGHET, men den spar jag tills vidare.

tisdag 20 september 2011

Torrt, torrt el hur göra en takad uteplats?




Ja, så här blev lärkplanken. De var alldeles röda först, men grånade märkligt snabbt. De har också släppt ifrån sig lite kåda, något som förundrade de två kattungar som fanns detta vara en utmärkt plats att leka, sola och sova på.

Men - vi som lessnat på partytält av olika grad av kvalitet och drömmer om en plats där det ALDRIG REGNAR, vare sig vi bara vill sitta på våra dynor eller måla nåt eller kanske ha ett gäng gäster som inte behöver springa in o ut i husen hela tiden - hur ska vi tänka? Går det att få till en enkel konstruktion som inte ser ut som en otillbörlig utväxt? Den måste ju inte utgå från huset?

Tanken är att vi ska bygga en mur av en del av all den sten (det är ju Småland, gubevars!) vi fått upp, runt golvet. I bortre delen (mot flaggstången) ska det planteras ngt tåligt, ölandstokar kanske? Förslag? Det finns inte mkt jord o dessutom finns där askrötter. Ett par askar borde kanske fällas också. Kanske blir det också ngt som klättrar (inte på huset, men i anslutning), kaprifol antagligen, tålig, snabbväxande o doftande.

Men regnet, regnet, de där fånskurarna som bara blöter ner lite för att sen upphöra, hur få till en plats där det inte regnar? (Gå in, kanske??) Några tips?

fredag 16 september 2011

Mer limfärg - Ultramarin














Yves Klein - slänger sig i väggen?
Några studsar nog inför det intensivt blå. Jag tycker det är ljuvligt, det blå är nästan självlysande o har limfärgens typiskt sammetsmjuka djup. Man nästan försvinner in i väggarna. Jag drömde om blåsippa… Bården är inte färdigmålad, ska duttas i lite mer grönt. Får mig att tänka på självlysande gubbar jag lekte med i detta rum som barn.

Taket fick jag måla tre gånger med limfärg o då var det dessutom patenterat m oljefärg. Den ultramarinblå färgen var däremot fantastiskt täckande, trots sitt rykte om att inte vara så opak.

Kammaren hade underst en tapet i grönt o vitt o lite suggskärt, men lite för orolig för min smak. Jag har lite svårt för tapeter med stora mönster.

Fönstret är bytt mot ett nytillverkat med handblåst glas. Här satt ett fult, kopplat fönster från tidigt 80-tal i halvrisigt skick. Nu blir det lösa innanfönster, så till vintern blir det vadd och jag får säga som Kristin: ”Jag klistrar, jag klistrar…” Tiden går framåt, var det så?

tisdag 6 september 2011

Amatörens små lärospån el Limfärgens lov


Som ärkeamatör med friskt humör tänkte jag dela med mig lite av mina väldigt amatörmässiga upptäckter, de kan kanske vara till nytta för någon.

Limfärg
Limfärg är fantastisk – billig, rolig att måla med, vacker att se på. Man blandar den enkelt själv. Det lär finnas färdigblandad men det har jag aldrig sett, säkert dyrt o dåligt. Men min tröskel var hög – jag var livrädd, faktiskt. Rädd för att blanda fel, för att det skulle torka ojämnt, för att färgen skulle mjöla av sig eller helt enkelt RAMLA NER. Klart överdrivna farhågor. Det finns alltså ingen anledning att använda matt linoljefärg som är både dyr och odryg utom möjligen i kök, om man ägnar sig åt osande aktiviteter där.

Det finns ingen färg som bryter ljuset så vackert som limfärg – det ser ut som siden och sammet, för varje liten kritkristall bryter ljus – oslagbart! Lyster och djup! Man kan inte våttorka väggarna förvisso, men det är en ganska dum och onödig aktivitet.

Man ska alltså inte vara orolig – det kan inte gå fel om man följer några enkla råd:

• Provmåla! Allt vegetabiliskt lim (har aldrig använt animaliskt lim, sägs vara mer komplicerat o verkar vara lite äckligt också) är olika, så det räcker inte att följa allmänna anvisningar om hur man bör blanda sin limfärg. Man måste ändå alltid provmåla färgen på en pappbit o låta torka, dels för att kolla kulören men också färgens egenskaper – du ska inte få pulver på fingret, den ska inte spjälka eller spricka, den ska vara hård och smidig. Böj pappbiten, skrapa med nageln, torka med fingret o tillsätt det som behövs – kritar den (för mycket), tillsätt mer lim, spjälkar den, tillsätt mer krita/pigment.

• Många kärl tillhanda! Man bör ha tillgång till många kärl av olika storlekar så man enkelt kan tillsätta mer lim eller krita/ pigment eller vatten. Målar man flera lager eller stänker eller målar i schabloner på limfärg, måste den nya färgen innehålla mindre lim än det föregående skiktet, annars kan den spjälka. Men det räcker med lite, lite. Att späda med vatten som ibland hävdas, ändrar inte proportionerna mellan krita/pigment och lim, så det hjälper inte ett dugg! Förstås! För mkt vatten gör färgen blaskig vilket inte är så kul om man målar tak.

• Hindra rinnandet! När man målar tak, kan man hejda rinnandet genom att sticka penseln genom en vanlig kökssvamp så slipper man få färgen i armhålorna...

• Ha många penslar tillhands o prova dig fram till dem som passar underlag o färgkonsistens bäst – då går det som en dans! Täckande, lätt att måla raka, jämna kanter, går överraskande snabbt.

• Behandla pigment på samma sätt som krita, dvs mäng det med vatten, helst över natten och blanda noga, noga, gärna maskinellt. Vissa pigment är svåra att lösa i vatten (pariserblått, kimrök t.ex.) men kan lösas i lite rödsprit. Att ha större pigmentkorn kvar i färgen kan dock ge spännande effekter!

• Tänk på att de flesta pigment är mer eller mindre Väldigt Giftiga!

Linoljefärg
Det tog ett tag innan jag förstod vad som menas med mager färg – det är färg med liten andel olja i. Det har alltså inget med halten av lösningsmedel att göra, vilket jag och många med mig, tydligen trodde. Lösningsmedel verkar inte ha någon viktigare funktion än att göra färgen mer lättmålad (vilket man kan ha synpunkter på). Färg med mkt lösningsmedel är inte en mager färg. En mager färg är en med mkt pigment i förhållande till sin oljemängd. Konstnärsfärg på tub är alltså det magraste man kan använda! Tänker faktiskt prova det nästa gång, dvs att måla med oblandad konstnärsfärg.

Jag har målat mycket obehandlat trä (nytt trä, alltså inte uttorkat, sånt ska man nog försöka mätta lite med olja först, även inomhus) och har funnit att resultatet blir allra bäst om man målar med oförtunnad färg. Det blir då lättare att måla riktigt tunt och arbeta in färgen i träet ordentligt. Späder man färgen, är risken uppenbar att man målar för tjockt (klassiskt nybörjarfel) vilket ju blir väldigt fult när det torkar (rynkor i värsta fall, i bästa fall blanka stråk). Färgen luktar dessutom mkt mindre o torktiden verkar också bli kortare. Linoljefärg torkar ju genom att oljan oxiderar o den processen tar olika lång tid beroende på vilken typ och kvalitet det är. Alltså:

• Måla med så lite lösningsmedel i färgen som möjligt, helst oförtunnad.

• Använd rundpensel som kan hålla mkt färg för att arbeta in färgen ordentligt, stryk ut med bred anstrykare.

• Penslarna kan stå i linolja länge, länge. (Har haft penslar som stått i åratal.) Olja fryser inte på vintern och dunstar inte som vatten gör!

• Använd inte matt linoljefärg i stället för limfärg, utom möjligen i köket! Linoljefärgen kan inte mäta sig på någon punkt, mer än att den tål fett o fukt bättre. Den är inte ens helt matt. Limfärgen är vackrare, billigare, miljövänligare, luktfriare, mer lättarbetad och snabbmålad. Ja, fantastiskt mkt vackrare o billigare.

fredag 12 augusti 2011

Gysinges fula


Jag svängde faktiskt förbi Gysinge i juli o blev inte särskilt impad men heller inte särskilt besviken. Det är ju pedagogiskt och bra att visa hur man kan göra, måla upp hela rum, skapa miljöer. Allt de gör, vore toppen, om det bara funnes ett Gysinge i varje län. Deras dominerande ställning är på sikt ett hot mot kulturarvet! Ja, jag vet att jag tar i, men jag har ju sett hur små ölandsstugor ser ut som Nästgårds, samma tapeter, bårder, färger, ja tom färgsättning! För att inte tala om det nytillverkade, snickerierna, gardinerna, mattorna. Men det var en trevlig herre som hjälpte mig och jag åt alldeles för mycket på kaféet.

Jag köpte också rullar med lumppapper, men jag tyckte det var så fult i Nästgårds, framför allt när de rivna rutorna var målade med linoljefärg, tjockt o klumpigt. Förstår att de ivrar för matt linoljefärg – den kan man tjäna slantar på, däremot inte på den traditionella, lättarbetade, billiga och vackra limfärgen!

Nä, jag skippade pappret o målade limfärg direkt på lerkliningen – underbart vackert underlag. Dessutom – om jag skulle vilja ha tapeter en dag, finge jag ta bort rutorna.

Det finns dock en nackdel? med att måla limfärg direkt på lerklining – det luktar lite lera! Klokt är också att behandla den relativt sugande leran med något som sugs upp i stället för färgen – starkt såpvatten eller limvatten, i synnerhet om man tänker klistra upp tapet eller tapetbård – om klistret försvinner in i väggen, ramlar ju tapeten ner…

OBS! Snigeln på bilden har inget med saken att göra och varje likhet med nu levande sniglar är en ren tillfällighet.

måndag 8 augusti 2011

Ahh rosa....





Övre hallen var också lerklinad o målad i rosa limfärg, något mer åt det sugg-skära dock. Sen flera lager riktigt fula tapeter...

Här har jag målat två gånger eftersom det blev något av jordgubbssorbet i de mörkaste hörnen. Fick alltså ljusa upp färgen en del. Färgen är engelskt rött, den lite kallare varianten.

Bården heter Carl Gustaf o kommer från Hagelsrum o är så vacker…

Träet i panelerna är inte helt torrt och måste följaktligen vänta på slutgiltig spikning till våren. Annars är de handhyvlade, golv- o bröstningslist har fått vad jag tror ska vara tidstypiska profiler.

Sen ska det förstås dit en smal list mellan pärlsponten i nedre hallen o panelen. Ett trappräcke funderar vi också på. Kunde kanske va bra. Har vinglat omkring i denna hall halva sommaren, målat, klistrat, slipat, tvättat o inte ramlat ner en enda gång. Jag tror man slår sig rätt duktigt.

Nästa modernitet kommer med nya handledaren. Här fanns en vackert vriden rund ledstång som kommer att ersättas av en mer traditionell handledare. Skälet? Belysningen ska sitta bakom, en LED-remsa så vi slipper armaturer i trapphuset. Men för att inte sabba för dem som kommer efter oss, har vi lagt ett elrör under lerkliningen så man kan sätta upp en lampa. Nu igenfylld med dasspapper, målat i rosa limfärg...

Jag ska snart sjunga limfärgens lov!

onsdag 3 augusti 2011

ACTION PAINTING!






Jackson Pollock – släng dig i väggen!

Här har praktiserats ACTION PAINTING – himla kul var det! Fast det mesta hamnade på själva målaren tills hon skippade alla teknikråd om att slå björkviskan mot underarmen, använda elrör etc o helt enkelt SLÄNGDE dit färgen från björkvispen! Tjoffs!

Denna hall var ursprungligen lerklinad, med grå limfärg o stänk i vitt, svart o engelskt rött (fast med något mindre prickar…). Precis som nu, men grundfärgen är något mer gråblå.

Det här var sommarens roligaste... fortsättning följer...

fredag 20 maj 2011

TORVTAK - måste jag ha!




Jag är väl knäpp, men jag vill så gärna ha ett torvtak...på något hus, varför i hela friden slutade man m sånt? Blev det såååå omodernt? Nu håller det på att bli riktigt vrålmodernt igen, URBANT, typ. Tro mig, snart har alla nya hus en rejäl fet sedumkalott!

Skulle det inte bli fint med en lagom tjock grässvål på lilla Koralstugan? Med vitputsad skorsten till? (Inget budgetalternativ, precis, väser dom som ska göra mesta jobbet...)

Allvarligt talat, vad talar för, vad talar emot? Denna lilla stuga har aldrig haft tegeltak så vad låg där före stickespånen som inte kom i bruk förrän under andra halvan av 1800-talet?

tisdag 17 maj 2011

Vilken tapetbård??






Två bårder från Lim & Handtryck, men vilken ska jag välja till min tokblå sal? Den får vara tokblå så länge men jag behöver absolut ngt vid taket. Mittelbandslisten är mörkt grå.

Båda bårderna är från Motala, heter Svarta resp Blå raden.

måndag 9 maj 2011

Köket fortsätter utomhus







Ja, detta eviga problem. Här har vi nu köket, funkar fantastiskt bra på alla sätt, men nu är vi trötta på att ta jättekliv ner på hälleberget. Här krävs ngn form av golv o vi har fastnat för lärk som ska sluta an mot berget o därmed få lite ojämn form. Då ska det inte upplevas som nåt villadäck. Dessutom blir det omringat av 1. Köket 2. Grönsaksland 3. Syrénhäck 4. Ngt nyplanterat på ung en halvmeters höjd. Kan bli ganska ombonat.

Det är på denna sida jag huggit syrén men det skulle behövas tas bort ännu mer.
Åh, denna ständiga vacklan mellan insyn, utsikt och sol, grönska. Jag vill ha allt!

Pretto-Cecilia



Jag har varit på landet i helgen (skyllde på gräsklippning...) och KAN INTE FÖRSTÅ varför jag sitter på jobbet nu. Smitimpulserna är nästan oemotståndliga. Två dagar i frihet har gjort mig lite poetisk, så har du svårt m sånt, sluta här för nu blir det pretentiöst!

I lördags vaknade jag av att det satt en sädesärla och kvittrade på min höft. Jag kände mig som en flodhäst… Den hade flugit in genom ett halvöppet fönster, forcerat en rullgardin i sitt sökande efter bostad. Sädesärlor är påfallande ogenerade o tycks inte störa andra fåglar heller. Det är nu man ska titta på och lyssna till fåglarna - flugsnapparens glada och sakliga statements väcker varje morgon utom en då det var duell på liv och död mellan två hannar över en av de risigare holkarna. Annars älskar jag trädgårdssångarens yra och lyckliga joller mest. Bland skogens fågelläten gillar jag starens lite ödsliga Lunka på-triol i fallande halvtonsteg från skogskanten och så förstås rödhakens tillrande pärlor i grandunklet. Det tog tid innan jag identifierade staren – fågelboksförfattare är inte bra på att beskriva fågelläten. Har nån hört en stare säga sisisyy??

Sen har jag tänkt på träd, älskar ju såna o har fått skäll för att jag tycker att folk som okynneshugger träd borde pryglas offentligt. Mitt favoritträd är nog det gamla päronträdet. (Nu börjar det bli riktigt jobbigt!) Med svartgrå skrovlig stam strävar det mot himlen som ett stycke kalligrafi – kraftfullt och gracilt på samma gång. I maj är hela härligheten spritsad med gräddvit blom.

Asken älskar jag också. Varje vår tror vi att de är döda allihop, ett epidemiskt utbrott av askskottsjuka har utraderat samtliga exemplar, inte bara våra Yggdrasil-pretendenter. Men de svarta knopparna sväller och sväller o till slut delar de sig och släpper upp små glada vippor. Som höstträd bjuder asken en upplevelse att passa –den fäller nämligen alla sina blad på en gång. Det är en svårslagen upplevelse att stå i en askdunge om hösten och höra det mjuka fnallandet av fallande asklöv.

Björken är egentligen osannolikt vacker med sin vita stam och sitt skira lövverk, i synnerhet hängbjörken med sitt långa vajande hår. Slogs av det när en kompis från Australien fick en chock när vi lassade in björkved i öppna spisen… såna små träd vårdas ömt i hennes hemland, vattnas och pysslas om som värsta magnolian. Björkskog är särskilt vacker i mars-april och står då för det violbruna i Karlfeldts Vinterorgel.

Linden är fin med sitt pyramidliknande tempel av himlasurr o så den varma goda doften. Men bilen parkerar man gärna någon annanstans.

Buskar bryr man sig mindre om, men även här finns favoriter. Tibast är en helt osannolik liten slyspeta som mitt i marssnön sticker upp sina kvistar täckta av obscent köttiga knallcerise blommor med tropiskt tung narcissdoft. Gissa om det spunnits sägner kring tibasten.

Slånbärsbuskarna skummar gräddvitt i skogsbrynen och snart kommer syrénerna att bolma i åskmolnsviolett, dvs de som jag inte massakrerat. Tidigare låg en satellitbild på Google el Eniro där man såg hur huset var omgivet på tre sidor av 150 meter syrénhäck, 5-7 meter hög, 3 meter bred.

Blommorna då? Lite för tidigt för dom än så jag återkommer väl om jag inte lyckas nedkämpa dessa prettotendenser.

tisdag 3 maj 2011

Hagelsrums Handtryck




Denna vackra bård skulle väl bli fin i vår hall? Även om den är lite väl elegant för en simpel stuga som vår, är den från tiden och trakten. Den har suttit i Vita Havet, en vacker gård en Carl Gustaf Hedberg lät bygga 1798-99 som en inspektorsbostad till den masugn han hade köpt. Här handtrycks numer tapeter från 1800-talet, även på beställning. Bilderna har kommer från deras hemsida - med samtycke förstås.

www.hagelsrumshandtryck.se



/


Vår hall skulle kanske bli fin i rosa och grått, som tanken var? Vad skulle alternativet vara? Brandgult?

Nu lutar det mest åt att vi river pärlsponten i trapphuset o ersätter den med samma panel som i köket, dvs ett slags ålderdomlig, handhyvlad "pärl"spont, stående i trappen och stående till fönsterbänkshöjd.

måndag 2 maj 2011

Syrénmassaker



Här har röjts syréner, det finns säkert 150 meter 5-7 meter hög o 3 meter bred syrénhäck som mestadels fått sköta sig själv. Ibland har vi sågat ner någon fallen jätte. Men nu är det dags för lite kvällssol!



Här har jag nästan bara tagit bort såna fallna jättar o vips ser vi till grannbyn på nästa åsrygg!




Ett axplock av några nedsågade syrener. I början var det hemskt, men jag kom snart loss.



Imponerande? Här är resultatet av veckans vedermödor i stående form, ytterligare garnerad med Lilla Gubbens aggressiva angrepp på våra maskrosbäddar...