Kammaren i blått med grön bård

Ja, så här blev det. Kammaren har nog aldrig varit blå, men blå blev den, ordentligt blå. Kammardörren som nog är husets äldsta o nog har följt med ett tidigare hus, har ekimitation i botten, blivit målad i vitt o lindblomsgrönt innan marodören, dvs en yngre upplaga av undertecknad gick loss med först chokladbrunt (1971) och sen babybajs (1976). Det sistnämnda ett tafatt försök att efterlikna gran eller fur.Kan tillägga att borsten avsedd för schablonmålning var kass, den hittade jag en bättre använding för (kommer ett inlägg om det också). Nej, jag använde en liten platt pensel, en sån man hade i skolan och strök på färgen med bredsidan. Kan tänka mig att en svamp kunde fungera också. Men schablonpensel? Knappast. I alla fall fattade inte jag hur det skulle gå till.

Mer limfärg - Ultramarin

Yves Klein - slänger sig i väggen?
Några studsar nog inför det intensivt blå. Jag tycker det är ljuvligt, det blå är nästan självlysande o har limfärgens typiskt sammetsmjuka djup. Man nästan försvinner in i väggarna. Jag drömde om blåsippa… Bården är inte färdigmålad, ska duttas i lite mer grönt. Får mig att tänka på självlysande gubbar jag lekte med i detta rum som barn.

Taket fick jag måla tre gånger med limfärg o då var det dessutom patenterat m oljefärg. Den ultramarinblå färgen var däremot fantastiskt täckande, trots sitt rykte om att inte vara så opak.

Kammaren hade underst en tapet i grönt o vitt o lite suggskärt, men lite för orolig för min smak. Jag har lite svårt för tapeter med stora mönster.

Fönstret är bytt mot ett nytillverkat med handblåst glas. Här satt ett fult, kopplat fönster från tidigt 80-tal i halvrisigt skick. Nu blir det lösa innanfönster, så till vintern blir det vadd och jag får säga som Kristin: ”Jag klistrar, jag klistrar…” Tiden går framåt, var det så?

Eldstadsmysterium

Vad har hänt här? Den vackra spisen med sin vackert svängda fris är plötsligt en kantig, klumpig uppenbarelse. Det var nåt med putsen, proffsmuraren gillade inte högersidan på den nyrestaurerade spisen så han rev allt när han egentligen bara skulle lägga på ett lager finputs.

Chocken var obeskrivlig, tur jag hade bilder... nu ska den vara återställd o garanterat omöjlig att placera värmeljus på!

Bilderna kanske inte riktigt gör problemet rättvisa, men tro mig, skillnaden var slående. Detta är alltså kammaren ovanför köket som står på tur att bli lerklinad, älskar det materialet, slabbigt att hålla på med - visst - men vilken vacker levande yta det blir o välisolerat. Det är det jag gillar bäst med de gamla teknikerna, att det blir vackert o att det fungerar långsiktigt. Man ska inte förakta sekler av trial and error.

Höst 2010

Kallaste veckan i oktober tillbringade vi på Boda, sista gången för stora hunden som for till himlen 15 december, nästan 16 år gammal. Här, två månader innan himlafärden var hon dock pigg och glad, sprang och tröttade ut oss övriga. På bilden femte varvet runt huset i full karriär efter tvåtimmarspromenaden.





Koralstugan kommer nu i sista hand, men har i alla fall fått en köksdörr. Fönstren är på renovering.






Kammaren ska rivas ur, rörisen hade borrat ett för stort hål genom en bärande bjälke som nu måste förstärkas, annars hade vi nog väntat. Golvbrädorna är breda o grönmålade, ska nog bli grå.







Kammaren i rivet skick. Spisen ska få ett nytt lager finare puts. Rummet ska få fina snickerier o panel i grått, koboltblå väggar till möblerna i lindblomsgrönt, grått och brunt, vita textilier, grön lövkransbård på taklisten. Det här var antagligen husets finaste rum, endast för gäster. Därför kan man nog ha det lite finare där.







Här kan man se att fönstret suttit längre till vänster samt en grön tapet klistrad direkt på timret.








Här är kammardörren, målad i en obeskrivligt ful gulbrun kulör av undertecknad (preskriberat brott) i ett försök att efterlikna trä. På 70-talet var det inte bättre - chokladbrunt (blockdito...). När vi kom 61 var färgen vackert lindblomsgrön liksom hela möblemanget i rummet.









Övre hallen med Tretex, ska antagligen rivas, men vi mäktade inte med mer damm o råttlort.















Ja, hur målar vi övre hallen? Blå snickerier, brandgula väggar, grå trappa? Nytt trappräcke måste det bli, smala pinnar som släpper ner lite ljus i nedre hallen.


















Nedre hallen blev slarvigt målad med limfärg, ingen stänkmålning hanns med och frågan är om vi ska ha stänk. Färgskalan ska iaf vara bruna foder som det har varit, blågrå väggar, violetta dörrar mot hallen (har skrapat fram en ljusviolett, tunn färg, grå pärlspont och grå trappa.