fredag 20 maj 2011

TORVTAK - måste jag ha!




Jag är väl knäpp, men jag vill så gärna ha ett torvtak...på något hus, varför i hela friden slutade man m sånt? Blev det såååå omodernt? Nu håller det på att bli riktigt vrålmodernt igen, URBANT, typ. Tro mig, snart har alla nya hus en rejäl fet sedumkalott!

Skulle det inte bli fint med en lagom tjock grässvål på lilla Koralstugan? Med vitputsad skorsten till? (Inget budgetalternativ, precis, väser dom som ska göra mesta jobbet...)

Allvarligt talat, vad talar för, vad talar emot? Denna lilla stuga har aldrig haft tegeltak så vad låg där före stickespånen som inte kom i bruk förrän under andra halvan av 1800-talet?

tisdag 17 maj 2011

Vilken tapetbård??






Två bårder från Lim & Handtryck, men vilken ska jag välja till min tokblå sal? Den får vara tokblå så länge men jag behöver absolut ngt vid taket. Mittelbandslisten är mörkt grå.

Båda bårderna är från Motala, heter Svarta resp Blå raden.

måndag 9 maj 2011

Köket fortsätter utomhus







Ja, detta eviga problem. Här har vi nu köket, funkar fantastiskt bra på alla sätt, men nu är vi trötta på att ta jättekliv ner på hälleberget. Här krävs ngn form av golv o vi har fastnat för lärk som ska sluta an mot berget o därmed få lite ojämn form. Då ska det inte upplevas som nåt villadäck. Dessutom blir det omringat av 1. Köket 2. Grönsaksland 3. Syrénhäck 4. Ngt nyplanterat på ung en halvmeters höjd. Kan bli ganska ombonat.

Det är på denna sida jag huggit syrén men det skulle behövas tas bort ännu mer.
Åh, denna ständiga vacklan mellan insyn, utsikt och sol, grönska. Jag vill ha allt!

Pretto-Cecilia



Jag har varit på landet i helgen (skyllde på gräsklippning...) och KAN INTE FÖRSTÅ varför jag sitter på jobbet nu. Smitimpulserna är nästan oemotståndliga. Två dagar i frihet har gjort mig lite poetisk, så har du svårt m sånt, sluta här för nu blir det pretentiöst!

I lördags vaknade jag av att det satt en sädesärla och kvittrade på min höft. Jag kände mig som en flodhäst… Den hade flugit in genom ett halvöppet fönster, forcerat en rullgardin i sitt sökande efter bostad. Sädesärlor är påfallande ogenerade o tycks inte störa andra fåglar heller. Det är nu man ska titta på och lyssna till fåglarna - flugsnapparens glada och sakliga statements väcker varje morgon utom en då det var duell på liv och död mellan två hannar över en av de risigare holkarna. Annars älskar jag trädgårdssångarens yra och lyckliga joller mest. Bland skogens fågelläten gillar jag starens lite ödsliga Lunka på-triol i fallande halvtonsteg från skogskanten och så förstås rödhakens tillrande pärlor i grandunklet. Det tog tid innan jag identifierade staren – fågelboksförfattare är inte bra på att beskriva fågelläten. Har nån hört en stare säga sisisyy??

Sen har jag tänkt på träd, älskar ju såna o har fått skäll för att jag tycker att folk som okynneshugger träd borde pryglas offentligt. Mitt favoritträd är nog det gamla päronträdet. (Nu börjar det bli riktigt jobbigt!) Med svartgrå skrovlig stam strävar det mot himlen som ett stycke kalligrafi – kraftfullt och gracilt på samma gång. I maj är hela härligheten spritsad med gräddvit blom.

Asken älskar jag också. Varje vår tror vi att de är döda allihop, ett epidemiskt utbrott av askskottsjuka har utraderat samtliga exemplar, inte bara våra Yggdrasil-pretendenter. Men de svarta knopparna sväller och sväller o till slut delar de sig och släpper upp små glada vippor. Som höstträd bjuder asken en upplevelse att passa –den fäller nämligen alla sina blad på en gång. Det är en svårslagen upplevelse att stå i en askdunge om hösten och höra det mjuka fnallandet av fallande asklöv.

Björken är egentligen osannolikt vacker med sin vita stam och sitt skira lövverk, i synnerhet hängbjörken med sitt långa vajande hår. Slogs av det när en kompis från Australien fick en chock när vi lassade in björkved i öppna spisen… såna små träd vårdas ömt i hennes hemland, vattnas och pysslas om som värsta magnolian. Björkskog är särskilt vacker i mars-april och står då för det violbruna i Karlfeldts Vinterorgel.

Linden är fin med sitt pyramidliknande tempel av himlasurr o så den varma goda doften. Men bilen parkerar man gärna någon annanstans.

Buskar bryr man sig mindre om, men även här finns favoriter. Tibast är en helt osannolik liten slyspeta som mitt i marssnön sticker upp sina kvistar täckta av obscent köttiga knallcerise blommor med tropiskt tung narcissdoft. Gissa om det spunnits sägner kring tibasten.

Slånbärsbuskarna skummar gräddvitt i skogsbrynen och snart kommer syrénerna att bolma i åskmolnsviolett, dvs de som jag inte massakrerat. Tidigare låg en satellitbild på Google el Eniro där man såg hur huset var omgivet på tre sidor av 150 meter syrénhäck, 5-7 meter hög, 3 meter bred.

Blommorna då? Lite för tidigt för dom än så jag återkommer väl om jag inte lyckas nedkämpa dessa prettotendenser.

tisdag 3 maj 2011

Hagelsrums Handtryck




Denna vackra bård skulle väl bli fin i vår hall? Även om den är lite väl elegant för en simpel stuga som vår, är den från tiden och trakten. Den har suttit i Vita Havet, en vacker gård en Carl Gustaf Hedberg lät bygga 1798-99 som en inspektorsbostad till den masugn han hade köpt. Här handtrycks numer tapeter från 1800-talet, även på beställning. Bilderna har kommer från deras hemsida - med samtycke förstås.

www.hagelsrumshandtryck.se



/


Vår hall skulle kanske bli fin i rosa och grått, som tanken var? Vad skulle alternativet vara? Brandgult?

Nu lutar det mest åt att vi river pärlsponten i trapphuset o ersätter den med samma panel som i köket, dvs ett slags ålderdomlig, handhyvlad "pärl"spont, stående i trappen och stående till fönsterbänkshöjd.

måndag 2 maj 2011

Syrénmassaker



Här har röjts syréner, det finns säkert 150 meter 5-7 meter hög o 3 meter bred syrénhäck som mestadels fått sköta sig själv. Ibland har vi sågat ner någon fallen jätte. Men nu är det dags för lite kvällssol!



Här har jag nästan bara tagit bort såna fallna jättar o vips ser vi till grannbyn på nästa åsrygg!




Ett axplock av några nedsågade syrener. I början var det hemskt, men jag kom snart loss.



Imponerande? Här är resultatet av veckans vedermödor i stående form, ytterligare garnerad med Lilla Gubbens aggressiva angrepp på våra maskrosbäddar...