Gysinges fula

Jag svängde faktiskt förbi Gysinge i juli o blev inte särskilt impad men heller inte särskilt besviken. Det är ju pedagogiskt och bra att visa hur man kan göra, måla upp hela rum, skapa miljöer. Allt de gör, vore toppen, om det bara funnes ett Gysinge i varje län. Deras dominerande ställning är på sikt ett hot mot kulturarvet! Ja, jag vet att jag tar i, men jag har ju sett hur små ölandsstugor ser ut som Nästgårds, samma tapeter, bårder, färger, ja tom färgsättning! För att inte tala om det nytillverkade, snickerierna, gardinerna, mattorna. Men det var en trevlig herre som hjälpte mig och jag åt alldeles för mycket på kaféet.

Jag köpte också rullar med lumppapper, men jag tyckte det var så fult i Nästgårds, framför allt när de rivna rutorna var målade med linoljefärg, tjockt o klumpigt. Förstår att de ivrar för matt linoljefärg – den kan man tjäna slantar på, däremot inte på den traditionella, lättarbetade, billiga och vackra limfärgen!

Nä, jag skippade pappret o målade limfärg direkt på lerkliningen – underbart vackert underlag. Dessutom – om jag skulle vilja ha tapeter en dag, finge jag ta bort rutorna.

Det finns dock en nackdel? med att måla limfärg direkt på lerklining – det luktar lite lera! Klokt är också att behandla den relativt sugande leran med något som sugs upp i stället för färgen – starkt såpvatten eller limvatten, i synnerhet om man tänker klistra upp tapet eller tapetbård – om klistret försvinner in i väggen, ramlar ju tapeten ner…

OBS! Snigeln på bilden har inget med saken att göra och varje likhet med nu levande sniglar är en ren tillfällighet.

Ahh rosa....

Övre hallen var också lerklinad o målad i rosa limfärg, något mer åt det sugg-skära dock. Sen flera lager riktigt fula tapeter...

Här har jag målat två gånger eftersom det blev något av jordgubbssorbet i de mörkaste hörnen. Fick alltså ljusa upp färgen en del. Färgen är engelskt rött, den lite kallare varianten.

Bården heter Carl Gustaf o kommer från Hagelsrum o är så vacker…

Träet i panelerna är inte helt torrt och måste följaktligen vänta på slutgiltig spikning till våren. Annars är de handhyvlade, golv- o bröstningslist har fått vad jag tror ska vara tidstypiska profiler.

Sen ska det förstås dit en smal list mellan pärlsponten i nedre hallen o panelen. Ett trappräcke funderar vi också på. Kunde kanske va bra. Har vinglat omkring i denna hall halva sommaren, målat, klistrat, slipat, tvättat o inte ramlat ner en enda gång. Jag tror man slår sig rätt duktigt.

Nästa modernitet kommer med nya handledaren. Här fanns en vackert vriden rund ledstång som kommer att ersättas av en mer traditionell handledare. Skälet? Belysningen ska sitta bakom, en LED-remsa så vi slipper armaturer i trapphuset. Men för att inte sabba för dem som kommer efter oss, har vi lagt ett elrör under lerkliningen så man kan sätta upp en lampa. Nu igenfylld med dasspapper, målat i rosa limfärg...

Jag ska snart sjunga limfärgens lov!

ACTION PAINTING!

Jackson Pollock – släng dig i väggen!

Här har praktiserats ACTION PAINTING – himla kul var det! Fast det mesta hamnade på själva målaren tills hon skippade alla teknikråd om att slå björkviskan mot underarmen, använda elrör etc o helt enkelt SLÄNGDE dit färgen från björkvispen! Tjoffs!

Denna hall var ursprungligen lerklinad, med grå limfärg o stänk i vitt, svart o engelskt rött (fast med något mindre prickar…). Precis som nu, men grundfärgen är något mer gråblå.

Det här var sommarens roligaste... fortsättning följer...

TORVTAK - måste jag ha!

Jag är väl knäpp, men jag vill så gärna ha ett torvtak...på något hus, varför i hela friden slutade man m sånt? Blev det såååå omodernt? Nu håller det på att bli riktigt vrålmodernt igen, URBANT, typ. Tro mig, snart har alla nya hus en rejäl fet sedumkalott!

Skulle det inte bli fint med en lagom tjock grässvål på lilla Koralstugan? Med vitputsad skorsten till? (Inget budgetalternativ, precis, väser dom som ska göra mesta jobbet...)

Allvarligt talat, vad talar för, vad talar emot? Denna lilla stuga har aldrig haft tegeltak så vad låg där före stickespånen som inte kom i bruk förrän under andra halvan av 1800-talet?

Vilken tapetbård??

Två bårder från Lim & Handtryck, men vilken ska jag välja till min tokblå sal? Den får vara tokblå så länge men jag behöver absolut ngt vid taket. Mittelbandslisten är mörkt grå.

Båda bårderna är från Motala, heter Svarta resp Blå raden.

Köket fortsätter utomhus

Ja, detta eviga problem. Här har vi nu köket, funkar fantastiskt bra på alla sätt, men nu är vi trötta på att ta jättekliv ner på hälleberget. Här krävs ngn form av golv o vi har fastnat för lärk som ska sluta an mot berget o därmed få lite ojämn form. Då ska det inte upplevas som nåt villadäck. Dessutom blir det omringat av 1. Köket 2. Grönsaksland 3. Syrénhäck 4. Ngt nyplanterat på ung en halvmeters höjd. Kan bli ganska ombonat.

Det är på denna sida jag huggit syrén men det skulle behövas tas bort ännu mer.
Åh, denna ständiga vacklan mellan insyn, utsikt och sol, grönska. Jag vill ha allt!

Pretto-Cecilia

Jag har varit på landet i helgen (skyllde på gräsklippning...) och KAN INTE FÖRSTÅ varför jag sitter på jobbet nu. Smitimpulserna är nästan oemotståndliga. Två dagar i frihet har gjort mig lite poetisk, så har du svårt m sånt, sluta här för nu blir det pretentiöst!

I lördags vaknade jag av att det satt en sädesärla och kvittrade på min höft. Jag kände mig som en flodhäst… Den hade flugit in genom ett halvöppet fönster, forcerat en rullgardin i sitt sökande efter bostad. Sädesärlor är påfallande ogenerade o tycks inte störa andra fåglar heller. Det är nu man ska titta på och lyssna till fåglarna - flugsnapparens glada och sakliga statements väcker varje morgon utom en då det var duell på liv och död mellan två hannar över en av de risigare holkarna. Annars älskar jag trädgårdssångarens yra och lyckliga joller mest. Bland skogens fågelläten gillar jag starens lite ödsliga Lunka på-triol i fallande halvtonsteg från skogskanten och så förstås rödhakens tillrande pärlor i grandunklet. Det tog tid innan jag identifierade staren – fågelboksförfattare är inte bra på att beskriva fågelläten. Har nån hört en stare säga sisisyy??

Sen har jag tänkt på träd, älskar ju såna o har fått skäll för att jag tycker att folk som okynneshugger träd borde pryglas offentligt. Mitt favoritträd är nog det gamla päronträdet. (Nu börjar det bli riktigt jobbigt!) Med svartgrå skrovlig stam strävar det mot himlen som ett stycke kalligrafi – kraftfullt och gracilt på samma gång. I maj är hela härligheten spritsad med gräddvit blom.

Asken älskar jag också. Varje vår tror vi att de är döda allihop, ett epidemiskt utbrott av askskottsjuka har utraderat samtliga exemplar, inte bara våra Yggdrasil-pretendenter. Men de svarta knopparna sväller och sväller o till slut delar de sig och släpper upp små glada vippor. Som höstträd bjuder asken en upplevelse att passa –den fäller nämligen alla sina blad på en gång. Det är en svårslagen upplevelse att stå i en askdunge om hösten och höra det mjuka fnallandet av fallande asklöv.

Björken är egentligen osannolikt vacker med sin vita stam och sitt skira lövverk, i synnerhet hängbjörken med sitt långa vajande hår. Slogs av det när en kompis från Australien fick en chock när vi lassade in björkved i öppna spisen… såna små träd vårdas ömt i hennes hemland, vattnas och pysslas om som värsta magnolian. Björkskog är särskilt vacker i mars-april och står då för det violbruna i Karlfeldts Vinterorgel.

Linden är fin med sitt pyramidliknande tempel av himlasurr o så den varma goda doften. Men bilen parkerar man gärna någon annanstans.

Buskar bryr man sig mindre om, men även här finns favoriter. Tibast är en helt osannolik liten slyspeta som mitt i marssnön sticker upp sina kvistar täckta av obscent köttiga knallcerise blommor med tropiskt tung narcissdoft. Gissa om det spunnits sägner kring tibasten.

Slånbärsbuskarna skummar gräddvitt i skogsbrynen och snart kommer syrénerna att bolma i åskmolnsviolett, dvs de som jag inte massakrerat. Tidigare låg en satellitbild på Google el Eniro där man såg hur huset var omgivet på tre sidor av 150 meter syrénhäck, 5-7 meter hög, 3 meter bred.

Blommorna då? Lite för tidigt för dom än så jag återkommer väl om jag inte lyckas nedkämpa dessa prettotendenser.

Hagelsrums Handtryck

Denna vackra bård skulle väl bli fin i vår hall? Även om den är lite väl elegant för en simpel stuga som vår, är den från tiden och trakten. Den har suttit i Vita Havet, en vacker gård en Carl Gustaf Hedberg lät bygga 1798-99 som en inspektorsbostad till den masugn han hade köpt. Här handtrycks numer tapeter från 1800-talet, även på beställning. Bilderna har kommer från deras hemsida - med samtycke förstås.

www.hagelsrumshandtryck.se



/


Vår hall skulle kanske bli fin i rosa och grått, som tanken var? Vad skulle alternativet vara? Brandgult?

Nu lutar det mest åt att vi river pärlsponten i trapphuset o ersätter den med samma panel som i köket, dvs ett slags ålderdomlig, handhyvlad "pärl"spont, stående i trappen och stående till fönsterbänkshöjd.

Syrénmassaker

Här har röjts syréner, det finns säkert 150 meter 5-7 meter hög o 3 meter bred syrénhäck som mestadels fått sköta sig själv. Ibland har vi sågat ner någon fallen jätte. Men nu är det dags för lite kvällssol!



Här har jag nästan bara tagit bort såna fallna jättar o vips ser vi till grannbyn på nästa åsrygg!




Ett axplock av några nedsågade syrener. I början var det hemskt, men jag kom snart loss.



Imponerande? Här är resultatet av veckans vedermödor i stående form, ytterligare garnerad med Lilla Gubbens aggressiva angrepp på våra maskrosbäddar...

Baksidan med allt och lite vankelmod

Här är vår kökssida som den nu sett ut i två år... 40 cm jord skrapades bort och blottade berget som kändes väldigt naket o utsatt på nåt vis. Berget sluttar lätt in under huset vilket nog kan förklara de ständiga golvbytena. Till slut gav man upp o körde jordgolv. Det golv som togs bort nu var i princip mer papper än trä...

Alltnog, här ska byggas ett plankgolv o tanken var från början att låta det ligga så nära berget som möjligt för att liksom inte göra så mycket väsen av sig. Vi vill ju inte ha villadäck precis. Sen skulle vi mura upp en mur i natursten på hitsidan (där gräsmattan börjar) eftersom det är en höjdskillnad på 50 cm. Plantera nåt slags tåliga buskar (ölandstok? vad mer kan man tänka sig?) för lite inramning. Här skulle vi då få en skyddad uteplats i anslutning till köket som inte skulle kännas trädäcksaktig. Trät blir lärk som är torkad och klar.

I bortre ändan syns det som en gång var ett potatisland... det blir nu av den upphöjda sorten, förhoppningsvis med annat än ogräs o jordgubbsrevor (plantera aldrig jordbuggar...)

Emellertid.... nu har jag börjat tänka om - tänk om man iaf skulle ha ett upphöjt "golv" i samma nivå som köksgolvet o därmed slippa trappa? Tänk om det inte skulle störa så mycket om detta golv i stället kom i samma nivå som gräsmattan? Att nivåskillnaden i stället bleve i bortre delen, på vägen ner mot loftboden med nåt litet trappsteg? Det kanske skulle bli mer ombonat o kanske inte alls se ut som ett villaträdäck?

Hmmm, jobbigt att inte kunna bestämma sig...

Hallen nu senast

Stilstudie av My Hero Lilla Gubben i full action
med munkorg och allt!
Vi rev tretex med Duros stänktapet m tillhörande bård (pappas o mitt storverk på 80-talet), under ljusblåtapet med liten bård i vitt o brunt, under blomtapet från 50-talet. Under tretexten fanns samma tapeter som i nedre hallen - överst otroligt ful björkimiation, brunt mönster, svart blom på brun botten, blå geometrisk blom på brun botten. Det mesta fick stanna på väggen men bitar sparar vi till husdokumentationen.



De blå masonitskivorna i trappräcket ryker, o ska ersättas av fyrkantiga pinnar, den låga höjden på räcket behåller vi. Ingen går i sömnen, vad vi känner till, i alla fall inte samtidigt.



Takbrädorna var inte spontade, inte spikade, bara låg där. Nu är vinden fylld med sån där mysig cellulosafiber, man kunde inte påstå att det var särkilt mycket sågspån kvar däruppe.



Rosa färg, hmm, törs man ha det? Tål att tänka på. I så fall, vilken färg på fodren? Blått blir förfärligt, men kanske brunt? Grått?



Städat o klart i övre hallen...



Hallen åt andra hållet, här ser man något jag inte tänkte på när vi rev tretexen - det vita i nederkant. Det måste undersökas.



Inte för att hon har ett dugg med saken att göra, men måste bara plocka in Lady Sadie, 15 år på promenad i grannbyn.



När jag värmde bort den hiskeliga bajsfärgen jag använde för 20 år sen eller så i ett försök att efterlikna träfärg... kom denna röda färg fram. Det måste vara äggoljetempera som gått in i träet för den går inte att värma bort. Kan nån hjälpa mig här, kan det vara så eller vad är det i så fall? Jag kan väl knappast behålla den, hade tänkt måla väggarna i potent kobolt...





Hemfärden krävde snöskovel, helt förfärligt...det var ju mars, snöfritt o fint o så kom det 40 cm snö, så onödigt.

Eldstadsmysterium

Vad har hänt här? Den vackra spisen med sin vackert svängda fris är plötsligt en kantig, klumpig uppenbarelse. Det var nåt med putsen, proffsmuraren gillade inte högersidan på den nyrestaurerade spisen så han rev allt när han egentligen bara skulle lägga på ett lager finputs.

Chocken var obeskrivlig, tur jag hade bilder... nu ska den vara återställd o garanterat omöjlig att placera värmeljus på!

Bilderna kanske inte riktigt gör problemet rättvisa, men tro mig, skillnaden var slående. Detta är alltså kammaren ovanför köket som står på tur att bli lerklinad, älskar det materialet, slabbigt att hålla på med - visst - men vilken vacker levande yta det blir o välisolerat. Det är det jag gillar bäst med de gamla teknikerna, att det blir vackert o att det fungerar långsiktigt. Man ska inte förakta sekler av trial and error.

Skrap-skrap

Ett evighetsarbete, detta skrapande, inget för otåliga. Jag har alltid föreställt mig hallen i gråblått, violett, brunt och så var det så det såg ut under pärlsponten. Ja, jo, vi tog bort rasket o hittade lager av fula tapteter, nu dock lera på allt samt en del lappat foder. Blir en utmaning att måla nytt brunt som har samma mörkt o mättat gråbruna ton.

Gamlingarna som var här o grät i början av 70-talet (barnfödda i huset) påstod att kantfyllningarna var av guld - och visst fanns det spår av gul färg, jämte rosa. Färgrant så det förslog!

Granen som ändrade sig

Sällsamheter i omgivningarna finns det gott om, här en gran som ändrade sig och blev rönn i stället.
Eller så är det en rönn som skaffat sig en grankjol. Nä, jag vet inte, får fråga hur det ligger till.
Tänk, snart pryder sig granarna med ljusgröna volanger av små saftiga terpentinskott...och rödhakarna tillrar sina små pärlor i dunklet. Man blir ju alldeles fnoskig när det äntligen, äntligen verkar bli vår på riktigt...

Sittlådan i köket

Här är vårt liggande skafferi som vi även sitter på! Dynorna är förstås provisoriska IKEA-readynor, men kanske blir det något rosaaktigt för dörrarna ska nog bli rödrosa som kontrast till allt det gröna.

Ingen förstod varför vi ville behålla den ärtiga färgen med slitaget, men nu börjar alla uppskatta väggen. Bilden är liten akvarell min pappa gjorde i skolan.