Trappräcke i gammal stil

Hittade en bit trappräcke i loftboden som såg ut som jag tänkt mig det nytillverkade räcket. Blir alltmer övertygad om att huset ledsagar mig genom processen. Mina bilder av hur jag skulle vilja ha det, visar sig ofta stämma med hur det sett ut. Framför allt färgerna. Spooky?

Vilken färg var det på räcket då?

Lingonben

Tja, så mkt mer lingon än så här blev det inte i plockaren från Designtorget (väldigt piffig sak med en del outgrundliga detaljer). Inte för att det är ont om bär, utan pga en del andra små förtretligheter. Regnskurar till exempel.

Jag rör ihop dom m lite socker o hade hoppats på handlarens hemmagjorda grynkorv.

Men den gör dom inte längre. Folk vill visst inte ha sån mat mer. Men det kommer väl, svårslaget: stekt m rårörda lingon!

Slog till på fläskkotlett i stället, från en glad gris från Kalmar. Namnlös dock, går ju inte att äta kött från djur som heter nåt. Nåja, hette, om man ska va noga.

Färg...

Nu är det tvärstopp. Jag är helt villrådig när det gäller färgsättningen på det vi kallar loftet med sitt träbruna tak. Fodren har varit rosa, ommålade till mörkt gammelrosa, väggarna ljust gröna, ommålade till mer tandkrämsgrönt.

Ursprungstanken var att behålla de nästan vinröda fodren i måla väggarna solnedgångsrosa, alltså nåt gulrosaorage, typ solnedgång i Indiska Oceanen.

Men jag kan inte se det för min inre syn längre. Rummet kanske inte vill? De andra rummen har varit självklara, utom möjligen salen som såg till att förbli blå ändå, trots mina försök med Dött Apelsinskal.

Några idéer ? Rummet har en lugn atmosfär, fönster i tre väderstreck. Jag vet inte vad det vill o inte vad jag vill heller. Är därför i behov av inspiration!

Nu är papparken på plats, gråtrist. Fodren rödrosa.

Är det grönt det ska bli?

Jag ger upp...

Så är det. Man kan inte lerklina delvis. Det är allt eller inget. Vill man ha lera på väggarna bör man strippa hela rummet - väck m gamla kuloledningar o allt som finns på väggarna.

Vi försökte lappa lite i det stora rummet på övervåningen, "loftet", eftersom leran spruckit duktigt när timmerstommen rätades upp o fönsterkarmarna togs ut. Vi fann då att någon ovis person för ett okänt antal år sedan kladdat på Något Annat ovanpå leran o att detta Andra inte riktigt kommit överens med den gamla väldigt bossbemängda lerkliningen utan Släppt Taget.

Så när jag började riva i eländet lossnade Stora Sjok, somliga armerade med nån sorts väv.

Suck. Vad göra? Hålen kring fönstren gick ju att fylla igen med lera men att få till snygga skarvar mellan den gamla leran, den nya och den del av Det Andra som satt kvar, visade sig bli svårt. Jag försökte rolla upp leran, ganska kul faktiskt (lera är kul), pensla, knåda små klättar med rätt lite sand i och Kleta Fast men det blev inte bra.
Så jag gav upp.

Nu blir det lumppapp i stället, tjockt och i rutor för att dölja de minst sagt gropiga o koppärriga väggarna.

Så idag har jag rivit 30 meter lumppapp i lagom rutor. Skittrist. Både att riva dem o att det inte blir den vackra lerytan.

Rummet i fråga är det sista i stora huset att få en ansiktslyftning o här blir det alltså botox, typ. Inte nip tuck.

Mitt favvorum o ännu har jag inte bestämt färg. Det lutar åt att behålla den mörkt gammelrosaröda färgen på fodren o måla väggarna i ngt solnedgångsaktigt så att rummet badar i samma varma ljus hela dan. Kvällssolen o den mörka granen i takplanket står för inspirationen. Idag är rummet tandkrämsgrönt... Inte mitt val.

Men jag ska fundera lite på saken, helst utsträckt i hammocken.

Takklart!!

Ja så äntligen ligger den sista pannan på plats. Det blev en hel del meck runt skorsten o ventilation o taket på den sidan såg ut som en välhyvlad familjeost där alla hyvlat en egen skidbacke. Men allt går att rätta till m lite träbitar o ett gott snickaröga, i detta fallet Nils-Åkes.

Fyra par arbetshandskar, tre rotborstar o en söndersutten trädgårdsstol senare är det faktiskt färdigskrubbat för denna gång. Koralstugan får vänta på sin nya mössa.

Mänskliga rättigheter

Frihet från våld o förtryck, rent vatten, mat, en del andra varjehanda friheter är självklarheter för oss, lyx o drömmar för andra.

Men för oss bortskämda, självgoda västerlänningar finns förstås mer av det goda att kräva som rättighet.

En sjysst hammock att vila i tex...(notera dock det smutsiga teglet i kulissen) Eller en mjuk soffa på arbetsrummet.

Isotrol

Skamlös produktreklam, javisst. Rostskydd. Företaget har hk där jag bor så kanske vill de sponsra lite?
Utsikten från skorstenen strax under himlens tak.

Tegeltaket

Tegelpanneslitet fortsätter. Andra sidan har fått board o alla plåtdetaljer runt skorsten, avloppsventil i hängrännan ska få nytt rostskydd. Läktandet blev en knivig affär eftersom taksidan var rejält bukig.

Tegeltvättandet tar aldrig slut. Mina liljevita blev rödprickiga efter alltför intimt umgänge med Gula Plasthandskar. Inte bra, kliar...

Får skrapa lavar istället, med litet trädgårdsredskap troligen till för ogräsrensning.

Sist en bild på betongteglet. Felet? För tungt, för tätt, för rött, för obeständigt ( jo, det urlakas av väder o vind), men framför allt väldigt fult... Det handslagna teglet ger en vacker o levande yta.

Taket får gammalt tegel

Teglet hämtade vi förra sommaren. Det var i fantastiskt gott skick för vara så gamla. Sen har de stått på pallar i trädgården.

Man får sota för fädrens missgärningar, i det här fallet min fader som av nån okänd anledning drabbades av akut småländsk sparsamhet i valde betongtegel för sisådär 15 år sen.

Bort med det o på med board som kom på plats lagom före skyfallen som dränkte bygden så till den grad att översvämningarna var huvudnyhet i medierna i dagarna tu.

Det blir vackert men jag hade nog inte riktigt föreställt mig hur mycket tid jag skulle tillbringa med var och en av dem. Lyfta borsta av syna lägga i hög lyfta t skottkärra lasta ur o i pall. Sedan lyfta ur pall skrapa mossa i alger skura lyfta i pall etc etc

Handslaget tegel

Hit ska det, pusselläggarnas utmaning.

Sommarnöje

Ja sommarnöje kallas ibland såna här ställen ordet kan även beteckna en aktivitet, som att skrubba tegelpannor i regn. Knotten trivs fint under hattbrättet!

Länsstyrelsen backar

Jaha. Vi får inte en spänn till restaureringen av vår loftbod, trots det förment höga kulturhistoriska värdet. Vi hade än länsantikvarie hos oss för några år sedan o det resulterade i en ansökan till Länsstyrelsen om bidrag till restaurering – syllvarvet behöver bytas, golven kanske, nytt sticketak o några knutskallar. Detta var 2009 o alla kontakter vi hade m tjänstemännen, var positiva. Fast några pengar kom ju aldrig vilket ställde till det i planeringen av övrig renovering. Men tjänstemännen fortsatte att bedyra att det bara var en tidsfråga, absolut senast 2012. För övrigt var det många kringelikrokiga förklaringar till varför det dröjde. Beskeden och förklaringarna gavs alltid på telefon, aldrig skriftligt. Det var som den förste handläggaren vi talade med på Länsstyrelsen sa – man måste ligga i och tjata om man nånsin ska få några som helst bidrag.

Naiv som jag är, litade jag på att ämbetsmannens oväld… Kanske är de oförvitliga, kanske beror det hela på något annat som de inte säger.

Förordningstexten som reglerar detta med bidrag till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer ser oskyldig ut. Skillnaden jämfört med den äldre förordningen är inte jättestor, handlar mer om andra sätt att kategorisera byggnader. Men – och det finns en viktig skillnad – en genomgående tanke är att stöd i första hand ska ges till byggnader inom områden som redan åtnjuter någon form av statligt eller kommunalt skydd med högre prioritet till miljöer som är tillgängliga för allmänheten. Kulturturism o levande landsbygd var säkert ledord för författarna. Låter fint, eller hur?

Men tänk hur landsbygden skulle komma att se ut om säg 50 år givet att de här skrivningarna inte förändras. Blir inte konsekvensen ett slags skansenfiering där vi har ”miljöer” med flera fina byggnader man kan gå in och ut i? Kanske har lokala förmågor med entreprenörsanda ordnat lite souvenirförsäljning o kanske får barna klappa på nån ko. Trevligt, säkert. I en sådan by vi besökte hade någon lokal talang skattat stengärdsgårdarna på sten som han målat om till nyckelpigor med sprayfärg o sålde dem sedan till tyska turister med för stora bilar.

Men allt det andra? Alla byggnader som inte råkar ligga i Åsens by eller nånstans, utan i rätt vanliga miljöer? Vår loftbod innehöll förr i världen mat och kanske en o annan dräng sommartid, idag är det ved, redskap och trädgårdsmöbler. Den är snart ett minne blott. Efter förra vinterns snö, gav nockbrädorna med sig, de översta varven stickespån lossnade och snart var det hål rakt in. Sen går det fort.

Ja, jag vet att jag gnäller, blir så besviken bara efter allt arbete, all möda, alla pengar, all tid vi lagt ner på den här lilla gården. Det hade känts så bra att få detta lilla lilla erkännande. För ekonomiskt är det en spottstyver vi talar om.

Boda - The Movie

Tidigt 60-tal, superåtta, den hjul- o kobenta är Yours Truly.

Stugjul?

Lite hastigt o lustigt blir det Indialand vid Himalayas rand i stället för den trevna stugan i jul. Det skulle ju bli första julen på landet sen, ja vad kan det bli för min del? 1990 kanske?

Inga nya vrak till hus har vi köpt, inte här och inte där så nu kan vi väl få sprätta lite pengar.

Vad sägs om denna lilla flytande stuga med egen kapten, kock o kypare? Just nu, efter en liten promenad i gråslasket känns det helt ok faktiskt, att byta stugjulen mot detta. Eller vad det nu blir i Indialand.

Där händer det konstiga saker ibland.

Tillträde endast för kor (och vildsvin)

Här är en del av problemet - den vackra sjön som driver upp priset och som vi inte skulle få tillträde till annat än tillsammans med korna. Det går ju inte.

Vatten ska varas vid, hellre än på eller i. Vatten ska sittas vid, tittas på, mediteras över, inspireras av.

Men om man är ko, vill man dricka. Och insjön håller till alla munnar sin jättesked.

Luftigt eller läck?

Här Ropande husets andra "flygel" en välbyggd bod med två stora hål i taket varför två takstolar är helt bortom räddning. Hur svårt kan det ha varit att lägga på en presenning? Nä, de som ägt den här gården sedan 2001 skulle nog ha sålt den direkt.

Jag drömmer om svarta hål... så jag håller nog på att återfå sansen.

Fallfärdig kompis

Här är Det Ropande Husets lilla "flygel". Ett förtjusande litet hus med förvånansvärt stora utrymmen inuti. Men tyvärr i mycket dåligt skick - ruttna syllstockar o säkert mer än så, fönster och dörrar som nätt o jämnt håller samman, bålgetingbon i väggarna o fuktlukt, fuktlukt.

Här kan man nog bara riva bort det gamla o skadade samt palla upp det som eventuellt är kvar av timmerstommen.

F.ö. inget nytt från pampen som fortfarande har bollen. Drömmen lever alltså, vansinnigt eller hur?

Huset som ropar... eller Skamliga Hemligheter

Här är det, huset som hållit mig vaken på nätterna. Det ropar liksom. Antar att fenomenet är välkänt bland husvårdare.

Drömmaren i mig vann, så vi åkte dit o tittade... ska man aldrig göra. Åkte dit igen.

Och åkte dit. Bokstavligen. La bud, höjde bud. Helt sjukt.

Vi har en förtjusande ställe att tillbringa fritiden (nåja...) på som äntligen fungerar ganska bra - har golv o annat som är bra att ha - vatten, värme, badrum, kök, eldstäder.

Huset som ropar har ingetdera. Det bara står där, omgiven av diverse andra byggnader i varierande stadier av akut förruttnelse.

Vad i all världen ska vi göra?

Bården i salen - tips från coachen

Bården kom äntligen på plats genom ett smart drag – här ett tips från coachen:

Bjud in hela byn alt. någon annan större grupp man inte kan lämna återbud till utan att alldeles förlora ansiktet - på HUSVISNING med lagom framförhållning, typ några veckor – då blir det garanterat en faslig fart de sista dagarna och t.o.m. bårder och kanske den där sista listen kommer på plats met lite tur. Man jobbar ju som bekant bäst under press…

Nu ser det genast bättre ut och vi har bestämt att behålla såväl möblering som pariserblått tills vidare. Bården lyfte hela anrättningen.

Fulteve är också införskaffad, numer med dittejpad folkkonstbonad (S:t Göran o draken i småländsk allmogetappning).

Sen har jag en HEMSK HEMLIGHET, men den spar jag tills vidare.

Torrt, torrt el hur göra en takad uteplats?

Ja, så här blev lärkplanken. De var alldeles röda först, men grånade märkligt snabbt. De har också släppt ifrån sig lite kåda, något som förundrade de två kattungar som fanns detta vara en utmärkt plats att leka, sola och sova på.

Men - vi som lessnat på partytält av olika grad av kvalitet och drömmer om en plats där det ALDRIG REGNAR, vare sig vi bara vill sitta på våra dynor eller måla nåt eller kanske ha ett gäng gäster som inte behöver springa in o ut i husen hela tiden - hur ska vi tänka? Går det att få till en enkel konstruktion som inte ser ut som en otillbörlig utväxt? Den måste ju inte utgå från huset?

Tanken är att vi ska bygga en mur av en del av all den sten (det är ju Småland, gubevars!) vi fått upp, runt golvet. I bortre delen (mot flaggstången) ska det planteras ngt tåligt, ölandstokar kanske? Förslag? Det finns inte mkt jord o dessutom finns där askrötter. Ett par askar borde kanske fällas också. Kanske blir det också ngt som klättrar (inte på huset, men i anslutning), kaprifol antagligen, tålig, snabbväxande o doftande.

Men regnet, regnet, de där fånskurarna som bara blöter ner lite för att sen upphöra, hur få till en plats där det inte regnar? (Gå in, kanske??) Några tips?