Att anlägga en perennrabatt

Det är enklare i teorin för där finns ingen sten...

I alla fall är detta ett första försök, ska fyllas på med mer.

Inleder med riddarsporrar, stormhatt, vit akviljea,

vit löjtnantshjärta, myskmalva o lite geranier. Såna

 blir det nog fler av. Jo, prästkrage också.

Och Droppslang! Tack uppfinnaren av Droppslang!

Hatar att vattna. 

Tro att de steniga tegar må bära....

...skördar som skänka...

...åt ålderdom ro.

Ur Smålandssången

Tack Byggnadsvård Qvarnarp!

Det är hantverkarna i det eminenta nätverket Byggnadsvård Qvarnarp som ska ha äran av Eksjös byggnadsvårdspris med Nils-Åke Friman som huvudansvarig. Föreningen har förstås prisats förut, men förtjänar ändå även detta pris.
Nu ska jag sluta tjata om detta! Kan ju tex skruva upp skylten istället. Gjutjärn, gedigen sak.

The Prize!!

Omslagsflickan!

Jaha, så pryder Yours Truly halva förstasidan i lokalbladet (som ej är i tabloidformat...) i egenskap av att vara Prisad (eller bli - mässingsorkestern är beställd till Nationaldagen, liksom de smattrande fanorna, högtidstalen och blomsterkvastarna). Reportage med ytterligare 4-5 bilder inne tidningen -  Danuta tycker att jag är Photogénique!

Texten är väldigt illa skriven. Vad gör de på skrivarutbildningarna egentligen? Kunde inte gärna ha så mkt synpunkter, kanske på några av mina pratminus. Däremot fick hon lägga till ngt om Nils-Åke och hans gäng från Qvarnarp eftersom det är dom som gjort det mesta av jobbet. Jag har ju bara tyckt, haft synpunkter och åsikter samt mer åsikter, om än ganska välgrundade.

Annars kunde man ju få intrycket att det är jag som gjort allithop, som några av mina medbrottslingar till bloggare som själva täljer sina flaggstänger, lyfter takstolarna, höjer hela våningsplan och guvetva.

Nä, blir alltmer övertygad om att rätta platsen för mig är HAMMOCKEN. Så kan allt ske liksom inuti en. Fast nu har jag ju ett hus till - den nya bloggen är skapad!

http://www.smt.se/eksjo-kommun/hon-prisas-renovering



Här satt även Phadern när han
var omslagspojke. Samma fotograf...

 












Linslusen njuter oväntat.









Vi får pris!

Javisst, prisad av staden Eksjö, det är stort!
Nu väntar vi bara på bronsplaketten!

Solnedgång i Indiska oceanen eller Inkokt lax?

Efter att ha slöat i flera dagar vaknade jag plötsligt en morgon och hade lust att Göra Något. Försökte ruska av mig den lite oroväckande känslan, gick en promenad men den försvann inte.

Ergo, nytt projekt som gör sig bäst på bild:

Handledare i gammal stil

Nu är äntligen den nya handledaren på plats , eller ledstång som vi brukar kalla den. Den är vackert böjd o följer trappans form. Sitter m smidda beslag o har en urfräst spår för led-belysning på baksidan eftersom jag inte vill ha nån armatur i trappan men helst inte snubbla med frukostbrickan heller.

Men den sitter nog lite för högt! Ska höra med montören i nästa vecka.

Färg? Vad sägs om ngt mörkare grått? O måla trappan i samma nyans? Äggoljetempera lär det bli eftersom den är tåligare.

Påskslö

Här är min utsikt. Känner mig som en vårslö fluga där jag ligger. Lite kallt ute o det är så gott i sängen med te o choklad! Måste ingenting!!

Danuta har rensat

Nu har den polska städerskan rensat bort en drös bloggar jag trodde jag följde o som jag trodde länkade till den här bloggen. En del verkade inte vara uppdaterade på länge, andra verkar ha bytt fokus. Jag är fullkomligt ointresserad av pyssel och såna där vita saker, bilder på hembakt o fina dukningar, så dom bloggarna rök också. Fast dom tycks vara väldigt välbesökta av nån outgrundlig anledning.

Ska försöka hitta några nya byggnadsvårdsbloggar, helst utan för mycket rabarberpajer o loppisfynd. Några tips? (ngt litet auktionsfynd kan nog vara kul, men inte drösar med nyvirkade grytlappar och hemflätade kvistkransar, då kroknar jag...)

Bara för att va sån, kommer här ett trähus från en helt annan del av världen. Ganska fint, eller hur?

Hultgrens bilder

Hultgrens bilder är en outsinlig källa till kunskap om hur livet levdes på landet förr, hur man såg ut, hur man bodde och arbetade, hur miljöerna såg ut, husen, uthusen, redskapen. Hultgren fotograferade människor och föremål men var ingen vanlig fotograf. Förutom de vanliga porträtten vid bemärkelsedagar och andra viktiga tillfällen i livet, tog han bilder av människor i vardagliga situationer, i arbete, ja tom snapshots. Han hade också en känsla för dokumentation – han måste ha insett att somligt skulle försvinna ganska snart och med människornas minnen och händer skulle de vara helt glömda. Han insåg också att han hade makt att ge dem om inte evigt liv, så i alla fall längre liv. Det måste ha varit sådana tankar som fick honom att fotografera fallfärdiga hus, ängslador, bodar, träårder, verktyg, timmerknutar och andra byggnadsdetaljer.

Några saker slår mig när jag tittar på hans bilder – förvånansvärt ofta har han valt att fotografera husen om våren. Man ser hur de obligatoriska fruktträden – fågelbär och päron sträcker sina grenar mot himlen. Ljuset är milt, aldrig skarpt solljus.

Jag blir varm i mellangärdet när jag ser de här gamla husen med sina vackra proportioner, och lite melankolisk uppsyn. Kanske är det generationer av skogsbondeblod från just de här trakterna som brusar en smula vid anblicken. Gyttret av uthus i olika nyanser av grått, de stora fruktträden som tätt inpå husen liksom vakar över folk och fä, de lappade små ladugårdarna som ofta har gårdens bästa läge – högt och torrt, de steniga tegarna, gärdesgårdarna, de leriga och steniga vägarna.

Interiörerna känner jag också igen – de väggfasta bänkarna, sängarna, slagborden vid fönstren, de konstfullt utformade spisarna, de utsökt enkla profileringarna. Färgsättningen jordnära men ändå färggrann – blått, brunt, rött, grönt, brandgult. Långt från dagens gysingepasteller. Eller dagens larvigt vita hem med soffor man varken kan sitta eller ligga i. Men med klatschiga kuddar. Ja, jag ser färgerna för min inre syn, fotografierna är förstås svart-vita.

1600-talshus i Idhult.

Bygata i Idhult

Degerhultet som delar vägg med ett flyttblock.

Flodlycke

Funshult

Tjejerna i köket under bröllopsfesten

Begravning i regn

Väggmålning Högeberg 1902

Interiör Sprängsbo

Lagårdar i Skeppehult

Det kommer mera...
Bilderna finns på Länsmuséet i Linköping o publiceras här med tillstånd.



En knäppgöks bekännelser

Eftersom jag är en person med gott huvud och gott omdöme, välbärgad med ordentlig koll på ekonomin, massor med tid och en hejare med motorsåg och diverse andra verktyg, har jag köpt en skog...

Till skogen hör som sig bör, lite annan mark, lite inägomark och några hus, närmare bestämt ett boningshus i orenoverat skick, en snickarbod, ett fähus med loge och ett svinhus med bod. Allt orört. Här finns hela arsenalen av små och stora mer eller mindre begripliga anordningar för ett litet hemman med lite jord och lite skog, en häst, två kor, några kalvar, grisar och höns.

Alltså helt oemotståndligt. Lite knäpp får man va, men det finns nog gränser. För min del gick den vid hus med hål i taken.

Om jag ångrar mig? Aldrig! Det blir nog en annan blogg av detta men fortsättning följer. Invändigt tycks tiden ha stått still.


Nygifta utanför sitt hus 1911. Notera granarna! Är detta en lokal bröllopssed?
Fotografen hette Hultgren och tog bilder på folk i vardagen, byggnader och redskap. Hans bilder är en unik och omistlig källa till kunskap.

Att måla med oförtunnad konstnärsfärg

Har alltid velat prova eftersom jag aldrig riktigt förstått poängen med mycket lösningsmedel. Kan också tänka mig att färg förr i tiden var väldigt mager, dvs mycket pigment, lite olja o knappast några mängder lösningsmedel. Alltnog, de delvis nya dörrfodren i hallen med Jackson Pollockmålningen fick bli experimentarea och eftersom de gamla varit bruna, inköptes två nyanser av brunt. Det var jobbigt att stryka ut färgen, och nånstans tänkte jag på ansiktskräm (inte skodito). Ju blaskigare ansiktskräm, desto lättare att smeta ut men ju krämigare, desto djupare går den. Likadant här. Kändes som färgen trycktes in i träets porer. Resultatet? Laserande effekt, så man får stryka ad lib. Fint att träets ådring kan anas. Sidenmjuk lyster o träets struktur o hyvelspår anas också. Klart värt att prova! Här kom alltså schablonpenseln till användning - perfekt med korta, styva borst för att gnugga in färgen.

Gullregnet

Gullregnsträdet har gift sig! Ringen är mäktig, smidd av smed med hemliga gåvor... Trädet är redan frodigare. I lördags fick det påskliljelökar mellan fötterna. Samma färg liksom.

Nyanser av vitt

Vit snö Vitsippa Vit knutbräda, handhyvlad, målad m vit linoljefärg ngt umbrabruten Vitmossa Hundloka i aftonsol, likväl vit

Kammaren i blått med grön bård

Ja, så här blev det. Kammaren har nog aldrig varit blå, men blå blev den, ordentligt blå. Kammardörren som nog är husets äldsta o nog har följt med ett tidigare hus, har ekimitation i botten, blivit målad i vitt o lindblomsgrönt innan marodören, dvs en yngre upplaga av undertecknad gick loss med först chokladbrunt (1971) och sen babybajs (1976). Det sistnämnda ett tafatt försök att efterlikna gran eller fur.Kan tillägga att borsten avsedd för schablonmålning var kass, den hittade jag en bättre använding för (kommer ett inlägg om det också). Nej, jag använde en liten platt pensel, en sån man hade i skolan och strök på färgen med bredsidan. Kan tänka mig att en svamp kunde fungera också. Men schablonpensel? Knappast. I alla fall fattade inte jag hur det skulle gå till.