Gysinge??

Vi har haft en härlig sommar, målat med våra vänner blinningarna. Men vi har hunnit med annat också. Vilat, badat, fiskat, umgåtts med besökande vänner. Hundarna har haft det skönt - den minsta ville aldrig gå in, hade sina ställen i sandhögar och buskar och den största skulle bada varje dag. Hon började tom simma.

Min irritation över Gysinge AB tilltar alltmer. Med full respekt för tf Guru Hr Gudmunssons genuina intresse för byggnadsvård och den insats han gjort, anser jag att Gysinge fått en alltför dominerande roll. Snart ser varenda stuga ut som i Hr Gudmunssons värld, samma färger, tapeter, mattor, gardiner föremål… Dessutom kommer det mesta från Gästrikland och kanske inte alls passar i andra delar av landet. Dessutom tvivlar jag på att hans uppfattning alltid är den rätta. Det finns fler byggnadsvårdare i Sverige. I Gysinges produktkatalog – sådana brukar man få gratis, men Hr Gudmundsson tar duktigt betalt och på köpet får man byggnadsvårdsmysporr i form av bilder och prettotexter - finns en rad fel och tveksamheter. Bland annat hävdar han att hans egna produkter är överlägsna alla andras och sånt kanske man kan hävda i en katalog, men samma information finns ju i hans böcker. Det grundläggande felet med katalogen är att det är oklart vad som är produktreklam och vad som är redaktionellt material.

När det gäller limfärg som jag ju bekantat mig med i sommar, kan man läsa att en limstark färg kan göras svagare genom att spädas med vatten! Man behöver inte vara något snille för att inse att proportionerna mellan lim och krita/ pigment inte ändras oavsett vattenmängd. Det är helt klart viktigt att en andra strykning – eller stänk eller schabloner görs limsvagare och detta kan bara åstadkommas genom att tillsätta mer krita/ pigment. Annars kan färgen flaga.

Nä, ta gurun Hr Gudmundssons publikationer med en nypa salt och uppsök för all del andra ställen än Gysinge som säljer liknande produkter. Det börjar bli ganska gott om dem. Själv bojkottar jag Gysinge fullständigt men köpte faktiskt en skomakarlampa där i våras bara för att finna att Lennart i Kvarnarp hade en riktig, gammal…

Gysinge är numer ett blomstrande företag som drar in stora summor till sin ägare. Köp inte deras grejer utan uppsök lokala hantverkare och i den mån de inte kan eller förstår sig på gamla tekniker – se till att omvända dem. Många yngre hantverkare har börjat förstå att de gamla teknikerna faktiskt står sig rätt bra, liksom de gamla materialen.

Salen!

Salen har kostat hur mycket som helst, om jag vågar, ska jag räkna ut det. Hela golvet revs, trossbottnen var som papper och den förhatliga mineralullen var full av råttgångar. Golvet gick att lägga tillbaka och slipa trots att det var hårt angripet av trägnagare. Jag har hört att man kan lägga lera på golvet för att fylla ut hålen. Någon som vet något om denna teknik? Annars kan man väl kalka golvet om man inte står ut med det ätna. När det ligger mattor på, syns det inte så mycket.
Efter viss vånda bestämde vi oss för att måla taket med vit limfärg. Vi patenterade inte utan hoppades att det skulle gå bra ändå och det gjorde det. Några fuktfläckar kan skönjas här och där, men så ser ju gamla brädtak i regel ut så inte stör det oss. Brädorna framträder nästan bättre nu som vitmålade och en del är ett gott stycke över 40 cm breda.
Ursprungligen hade jag tänkt mig en färg i smutsorange, ungefär som gammalt apelsinskal men det var ingen som förstod vad jag menade och eftersom jag tänkt använda limfärg, la jag ned projektet att försöka få fram den nyans jag tänkt mig. I stället fastnade jag för ljusblått – det funkar alltid. Köpte miloriblått som inte är fullt så kall som ultramarin och kobolt, och blev vederbörligen varnad för styrkan i detta pigment.


Det hjälpte inte. Jag trodde jag gjorde allt rätt – blandade lite pigment med rödsprit och rörde till tjock pasta. Lät stå över natten. Rörde ännu mer. Blandade i lite limfärg. Vispade med visp. Blandade ut en del av det blå i den resterande limfärgen och körde med visp, länge. Trots det var det fullt av pigmentkorn i färgen så den blev randig när den målades upp. Dessutom var den tokblå! Jag fick ta all krita jag hade, göra ny färg och späda det blå med.

Det hjälpte inte. Fortfarande tokblått. Så jag målade tokblått och tänkte att jag skulle trycka på några riktigt stora mönster i vitt och grått för att lätta upp det tokblå. Jag fick dessutom jobba ut färgen med cirkelrörelser för att få bort ränderna. Det gjorde att arbetet tog längre tid och färgen hann torka lite.
Men – resultatet blev bra! Väggen är ju lerklinad och har viss struktur i sig så den blå färgens skiftningar har egentligen bara förstärkt detta. Tillsammans med det vita taket, den grå bröstpanelen ger det hela intryck av sommarhimmel! När tavlorna kom på väggen, ser vi tydligt att det är sommarhimmel. Så det blir nog inget tryck, kanske bara någon liten bård under taklisten för där vågade jag inte måla någon rand. Mellan det blå och det ljusgrå finns däremot en smal, mörkgrå rand. Här använde jag en spåntad brädbit på ca 30 cm. Sponten gör att plankan inte ligger mot väggen och dessutom kan man lägga överskottsfärg på kanten så man inte behöver doppa penseln så ofta o inte heller riskera att få för mycket färg. Klart bättre än de tips jag fått.

Fem veckors slit - köket klart!

Fem veckors slit är tillända och vi har målat med 13 olika färger…har en underarm som ett vedträ – ursnyggt!
Vi började med att göra köket klart – fantastiskt att ha ett fungerande kök efter två säsonger. Inte kul att diska i badrummet, inte kul att grilla VARJE dag, inte kul att kånka köksprylar från badrumsköket, trots korghiss från loftet.
Fönsterfoder och dörrfoder fick bli ljust grågula, en kulör de haft (eller så har de varit gråvita och fernissats och sedan gulnat). Golvsockel och tröskel kimröksblå. Taket målades en extra gång med matt linoljefärg (inte så praktiskt med limfärg i kök även om vi har fläkt).

Utångspunkten för köksrenoveringen var att förena moderna krav på kökskomfort med det gamla, dvs att få det nya att smälta in i det gamla o inte skrika ut sin närvaro. Därför blev det inmurad induktionshäll och liten ugn bredvis järnspisen o de samsas fint ihop. Kökshörnan fick stenskiva vid diskdelen o ekdito över kyl o lådor. Vi valde att använda samma färg som väggen för att det nybyggda skulle smälta in. En annan färg hade ropat högre...

Den platsbyggda inredningen är helt fantastisk – oerhört välgjort arbete av Nils-Åke Friman och Edmans snickerier i Ingatorp (Janne Edman snickrade f ö ett skötbord till Peter Stormare i Hollywood, så ryktet om hans yrkesskicklighet sprids över jorden). Notera att hyllsektionen ovanför diskbänken fungerar som diskställ. Det är alltså galler i tre sektioner i båda hyllorna.

Den nygröna färgen som blandades och målades av Arja Källbom är mycket vacker och gör sig bra mot den gamla, slitna. Sittlådan som egentligen är ett liggande skafferi fungerar utmärkt och vårt lilla köksbord är som gjort för platsen vid fönstret. Vi har också fått en järnstång över spisen att hänga kastruller i krokar från.

De första dagarna nästan slogs vi om att få diska… lite, lite missnöjd är jag allt över att hoarna inte är underlimmade, hade helst velat slippa se kanterna på dem, men ibland blir det missförstånd.

Frukostteve??
Plåtkåpan över spisarna är på plats men är lite för kort - pga nitisk sotarmästare o möjlig felbedömning av murare, tvingades vi till ett slags kakburk som plåtisen var mäkta stolt över. Den syns tyvärr, varför plåtkåpan måste förlängas. Annars ska kakburken bort! Lite industridesign är väl aldirg fel, men inte just här.

Spisarna tror vi gillar varandra. Skåpdelen inte färdigmålad, här en ratad nyans på vägen. Även ekskiva saknas.