Jag svängde faktiskt förbi Gysinge i juli o blev inte särskilt impad men heller inte särskilt besviken. Det är ju pedagogiskt och bra att visa hur man kan göra, måla upp hela rum, skapa miljöer. Allt de gör, vore toppen, om det bara funnes ett Gysinge i varje län. Deras dominerande ställning är på sikt ett hot mot kulturarvet! Ja, jag vet att jag tar i, men jag har ju sett hur små ölandsstugor ser ut som Nästgårds, samma tapeter, bårder, färger, ja tom färgsättning! För att inte tala om det nytillverkade, snickerierna, gardinerna, mattorna. Men det var en trevlig herre som hjälpte mig och jag åt alldeles för mycket på kaféet.
Jag köpte också rullar med lumppapper, men jag tyckte det var så fult i Nästgårds, framför allt när de rivna rutorna var målade med linoljefärg, tjockt o klumpigt. Förstår att de ivrar för matt linoljefärg – den kan man tjäna slantar på, däremot inte på den traditionella, lättarbetade, billiga och vackra limfärgen!
Nä, jag skippade pappret o målade limfärg direkt på lerkliningen – underbart vackert underlag. Dessutom – om jag skulle vilja ha tapeter en dag, finge jag ta bort rutorna.
Det finns dock en nackdel? med att måla limfärg direkt på lerklining – det luktar lite lera! Klokt är också att behandla den relativt sugande leran med något som sugs upp i stället för färgen – starkt såpvatten eller limvatten, i synnerhet om man tänker klistra upp tapet eller tapetbård – om klistret försvinner in i väggen, ramlar ju tapeten ner…
OBS! Snigeln på bilden har inget med saken att göra och varje likhet med nu levande sniglar är en ren tillfällighet.
Inlägg
Håller med dig helt om Gysinges ställning inom Byggnadsvården. Det är synd när deras ideal sprids som det enda rätta, nånstans har de tappat ideologin om byggnadsvård och blivit som vilket företag som helst som bara vill tjäna pengar.
SvaraRaderaEtt lysande exempel är just den matta linoljefärgen!//Sophie