Att måla med oförtunnad konstnärsfärg

Har alltid velat prova eftersom jag aldrig riktigt förstått poängen med mycket lösningsmedel. Kan också tänka mig att färg förr i tiden var väldigt mager, dvs mycket pigment, lite olja o knappast några mängder lösningsmedel. Alltnog, de delvis nya dörrfodren i hallen med Jackson Pollockmålningen fick bli experimentarea och eftersom de gamla varit bruna, inköptes två nyanser av brunt. Det var jobbigt att stryka ut färgen, och nånstans tänkte jag på ansiktskräm (inte skodito). Ju blaskigare ansiktskräm, desto lättare att smeta ut men ju krämigare, desto djupare går den. Likadant här. Kändes som färgen trycktes in i träets porer. Resultatet? Laserande effekt, så man får stryka ad lib. Fint att träets ådring kan anas. Sidenmjuk lyster o träets struktur o hyvelspår anas också. Klart värt att prova! Här kom alltså schablonpenseln till användning - perfekt med korta, styva borst för att gnugga in färgen.

Gullregnet

Gullregnsträdet har gift sig! Ringen är mäktig, smidd av smed med hemliga gåvor... Trädet är redan frodigare. I lördags fick det påskliljelökar mellan fötterna. Samma färg liksom.

Nyanser av vitt

Vit snö Vitsippa Vit knutbräda, handhyvlad, målad m vit linoljefärg ngt umbrabruten Vitmossa Hundloka i aftonsol, likväl vit

Kammaren i blått med grön bård

Ja, så här blev det. Kammaren har nog aldrig varit blå, men blå blev den, ordentligt blå. Kammardörren som nog är husets äldsta o nog har följt med ett tidigare hus, har ekimitation i botten, blivit målad i vitt o lindblomsgrönt innan marodören, dvs en yngre upplaga av undertecknad gick loss med först chokladbrunt (1971) och sen babybajs (1976). Det sistnämnda ett tafatt försök att efterlikna gran eller fur.Kan tillägga att borsten avsedd för schablonmålning var kass, den hittade jag en bättre använding för (kommer ett inlägg om det också). Nej, jag använde en liten platt pensel, en sån man hade i skolan och strök på färgen med bredsidan. Kan tänka mig att en svamp kunde fungera också. Men schablonpensel? Knappast. I alla fall fattade inte jag hur det skulle gå till.

Huset som inte ropade

Här är huset som inte ropade fast det borde ha gjort det för länge sen. Vi la bud på vanskött skog, igenvuxna ekbackar o en otäck liten sjö, en sån där utan botten, samt lite myrmark o skulle fått några hus på köpet - förtjusande från framsidan, eller hur? Jo, mannen hade målat tavlor hellre än att laga taket, så nu var övervåningen på väg ner till undervåningen. Provade en av hans köksknivar på mellanväggen o timret hade knappt bärande kärna kvar... Själv hade han stjärnhimlen till tak när han gick på huset... alla uthusen inklusive den fina timrade lagården var i ungefär samma grad av upplösning. Riktigt deprimerande. Grannen köpte skogen o det kanske var lika bra. Finns gränser, ibland även för de mest galna bland husräddare.

Trappräcke i gammal stil

Hittade en bit trappräcke i loftboden som såg ut som jag tänkt mig det nytillverkade räcket. Blir alltmer övertygad om att huset ledsagar mig genom processen. Mina bilder av hur jag skulle vilja ha det, visar sig ofta stämma med hur det sett ut. Framför allt färgerna. Spooky?

Vilken färg var det på räcket då?

Lingonben

Tja, så mkt mer lingon än så här blev det inte i plockaren från Designtorget (väldigt piffig sak med en del outgrundliga detaljer). Inte för att det är ont om bär, utan pga en del andra små förtretligheter. Regnskurar till exempel.

Jag rör ihop dom m lite socker o hade hoppats på handlarens hemmagjorda grynkorv.

Men den gör dom inte längre. Folk vill visst inte ha sån mat mer. Men det kommer väl, svårslaget: stekt m rårörda lingon!

Slog till på fläskkotlett i stället, från en glad gris från Kalmar. Namnlös dock, går ju inte att äta kött från djur som heter nåt. Nåja, hette, om man ska va noga.

Färg...

Nu är det tvärstopp. Jag är helt villrådig när det gäller färgsättningen på det vi kallar loftet med sitt träbruna tak. Fodren har varit rosa, ommålade till mörkt gammelrosa, väggarna ljust gröna, ommålade till mer tandkrämsgrönt.

Ursprungstanken var att behålla de nästan vinröda fodren i måla väggarna solnedgångsrosa, alltså nåt gulrosaorage, typ solnedgång i Indiska Oceanen.

Men jag kan inte se det för min inre syn längre. Rummet kanske inte vill? De andra rummen har varit självklara, utom möjligen salen som såg till att förbli blå ändå, trots mina försök med Dött Apelsinskal.

Några idéer ? Rummet har en lugn atmosfär, fönster i tre väderstreck. Jag vet inte vad det vill o inte vad jag vill heller. Är därför i behov av inspiration!

Nu är papparken på plats, gråtrist. Fodren rödrosa.

Är det grönt det ska bli?

Jag ger upp...

Så är det. Man kan inte lerklina delvis. Det är allt eller inget. Vill man ha lera på väggarna bör man strippa hela rummet - väck m gamla kuloledningar o allt som finns på väggarna.

Vi försökte lappa lite i det stora rummet på övervåningen, "loftet", eftersom leran spruckit duktigt när timmerstommen rätades upp o fönsterkarmarna togs ut. Vi fann då att någon ovis person för ett okänt antal år sedan kladdat på Något Annat ovanpå leran o att detta Andra inte riktigt kommit överens med den gamla väldigt bossbemängda lerkliningen utan Släppt Taget.

Så när jag började riva i eländet lossnade Stora Sjok, somliga armerade med nån sorts väv.

Suck. Vad göra? Hålen kring fönstren gick ju att fylla igen med lera men att få till snygga skarvar mellan den gamla leran, den nya och den del av Det Andra som satt kvar, visade sig bli svårt. Jag försökte rolla upp leran, ganska kul faktiskt (lera är kul), pensla, knåda små klättar med rätt lite sand i och Kleta Fast men det blev inte bra.
Så jag gav upp.

Nu blir det lumppapp i stället, tjockt och i rutor för att dölja de minst sagt gropiga o koppärriga väggarna.

Så idag har jag rivit 30 meter lumppapp i lagom rutor. Skittrist. Både att riva dem o att det inte blir den vackra lerytan.

Rummet i fråga är det sista i stora huset att få en ansiktslyftning o här blir det alltså botox, typ. Inte nip tuck.

Mitt favvorum o ännu har jag inte bestämt färg. Det lutar åt att behålla den mörkt gammelrosaröda färgen på fodren o måla väggarna i ngt solnedgångsaktigt så att rummet badar i samma varma ljus hela dan. Kvällssolen o den mörka granen i takplanket står för inspirationen. Idag är rummet tandkrämsgrönt... Inte mitt val.

Men jag ska fundera lite på saken, helst utsträckt i hammocken.

Takklart!!

Ja så äntligen ligger den sista pannan på plats. Det blev en hel del meck runt skorsten o ventilation o taket på den sidan såg ut som en välhyvlad familjeost där alla hyvlat en egen skidbacke. Men allt går att rätta till m lite träbitar o ett gott snickaröga, i detta fallet Nils-Åkes.

Fyra par arbetshandskar, tre rotborstar o en söndersutten trädgårdsstol senare är det faktiskt färdigskrubbat för denna gång. Koralstugan får vänta på sin nya mössa.

Mänskliga rättigheter

Frihet från våld o förtryck, rent vatten, mat, en del andra varjehanda friheter är självklarheter för oss, lyx o drömmar för andra.

Men för oss bortskämda, självgoda västerlänningar finns förstås mer av det goda att kräva som rättighet.

En sjysst hammock att vila i tex...(notera dock det smutsiga teglet i kulissen) Eller en mjuk soffa på arbetsrummet.

Isotrol

Skamlös produktreklam, javisst. Rostskydd. Företaget har hk där jag bor så kanske vill de sponsra lite?
Utsikten från skorstenen strax under himlens tak.

Tegeltaket

Tegelpanneslitet fortsätter. Andra sidan har fått board o alla plåtdetaljer runt skorsten, avloppsventil i hängrännan ska få nytt rostskydd. Läktandet blev en knivig affär eftersom taksidan var rejält bukig.

Tegeltvättandet tar aldrig slut. Mina liljevita blev rödprickiga efter alltför intimt umgänge med Gula Plasthandskar. Inte bra, kliar...

Får skrapa lavar istället, med litet trädgårdsredskap troligen till för ogräsrensning.

Sist en bild på betongteglet. Felet? För tungt, för tätt, för rött, för obeständigt ( jo, det urlakas av väder o vind), men framför allt väldigt fult... Det handslagna teglet ger en vacker o levande yta.