måndag 28 januari 2013

En knäppgöks bekännelser

Eftersom jag är en person med gott huvud och gott omdöme, välbärgad med ordentlig koll på ekonomin, massor med tid och en hejare med motorsåg och diverse andra verktyg, har jag köpt en skog...

Till skogen hör som sig bör, lite annan mark, lite inägomark och några hus, närmare bestämt ett boningshus i orenoverat skick, en snickarbod, ett fähus med loge och ett svinhus med bod. Allt orört. Här finns hela arsenalen av små och stora mer eller mindre begripliga anordningar för ett litet hemman med lite jord och lite skog, en häst, två kor, några kalvar, grisar och höns.

Alltså helt oemotståndligt. Lite knäpp får man va, men det finns nog gränser. För min del gick den vid hus med hål i taken.

Om jag ångrar mig? Aldrig! Det blir nog en annan blogg av detta men fortsättning följer. Invändigt tycks tiden ha stått still.


Nygifta utanför sitt hus 1911. Notera granarna! Är detta en lokal bröllopssed?
Fotografen hette Hultgren och tog bilder på folk i vardagen, byggnader och redskap. Hans bilder är en unik och omistlig källa till kunskap.

9 kommentarer:

  1. Grantopparna är en ganska spridd festsed i landet vad jag vet. Fortsätt med den, du har ju skog nu :-)
    August Christian Hultgren (1869-1961)är min favoritbygdefotograf. Att ha en bild av honom på sitt egen ägandes hus är enormt i mina ögon. Grattis!

    SvaraRadera
  2. Ja, det är stort! Finns fler bilder, ffa på folket som bodde där.

    Använde man hela granar som man kvistade? Var det bara vintertid man tog granar? Björken känns mer festlig. Granris verkar lite begravning, föga festinspirerande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man kvistade allt utom toppen och fick en lång festspira. För festade gjorde man ju även då björklöven trillat av ;-)

      Radera
  3. Jag tolkar det som ett s.k. Glatt Tillrop!
    Både till nya tillvaron som grön skogsägare i dubbel bemärkelse (jo, hade tänkt hyggesfritt, och ja, kan inget) och som ägare av ytterligare ett gäng hus i behov av någons kunniga? omsorg.

    SvaraRadera
  4. Ha ha... du är min idol!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra eller dåligt?!? Föredöme som varnande exempel eller inspiration?

      Jag köpte iaf inte husen med hål i taket o plockepinn-skogen.

      Radera
  5. Oj, imponerande! Ska du renovera huset? Eller flytta dit?
    Kul!
    Stina

    SvaraRadera
  6. Köpte alltså lite skog, gammal dröm att få lära mig lite om skogskötsel. Det är väl skogsbondeblodet som brusar.

    Husen kom s.a.s. på köpet och det betyder ju ansvar. Så - visst ska jag göra ngt åt huset.

    Bröllopsparet på bilden fick en dotter 1917 och en son. Dottern Alma ärvde sedan gården 1968 och hade det som sommarställe. Inget är i princip gjort/ förstört utan Alma har varit rädd om sitt hus - plåttak finns, men f.ö. har just inget hänt. Underbar björkimitation i köket, fina takmålningar i salen, fönsterfoder o dörrfoder utan en repa... ja, huset är en liten pärla.

    Återkommer om de närmaste planerna. Samt med lite bilder.

    SvaraRadera