fredag 22 februari 2013

Hultgrens bilder

Hultgrens bilder är en outsinlig källa till kunskap om hur livet levdes på landet förr, hur man såg ut, hur man bodde och arbetade, hur miljöerna såg ut, husen, uthusen, redskapen. Hultgren fotograferade människor och föremål men var ingen vanlig fotograf. Förutom de vanliga porträtten vid bemärkelsedagar och andra viktiga tillfällen i livet, tog han bilder av människor i vardagliga situationer, i arbete, ja tom snapshots. Han hade också en känsla för dokumentation – han måste ha insett att somligt skulle försvinna ganska snart och med människornas minnen och händer skulle de vara helt glömda. Han insåg också att han hade makt att ge dem om inte evigt liv, så i alla fall längre liv. Det måste ha varit sådana tankar som fick honom att fotografera fallfärdiga hus, ängslador, bodar, träårder, verktyg, timmerknutar och andra byggnadsdetaljer.

Några saker slår mig när jag tittar på hans bilder – förvånansvärt ofta har han valt att fotografera husen om våren. Man ser hur de obligatoriska fruktträden – fågelbär och päron sträcker sina grenar mot himlen. Ljuset är milt, aldrig skarpt solljus.

Jag blir varm i mellangärdet när jag ser de här gamla husen med sina vackra proportioner, och lite melankolisk uppsyn. Kanske är det generationer av skogsbondeblod från just de här trakterna som brusar en smula vid anblicken. Gyttret av uthus i olika nyanser av grått, de stora fruktträden som tätt inpå husen liksom vakar över folk och fä, de lappade små ladugårdarna som ofta har gårdens bästa läge – högt och torrt, de steniga tegarna, gärdesgårdarna, de leriga och steniga vägarna.

Interiörerna känner jag också igen – de väggfasta bänkarna, sängarna, slagborden vid fönstren, de konstfullt utformade spisarna, de utsökt enkla profileringarna. Färgsättningen jordnära men ändå färggrann – blått, brunt, rött, grönt, brandgult. Långt från dagens gysingepasteller. Eller dagens larvigt vita hem med soffor man varken kan sitta eller ligga i. Men med klatschiga kuddar. Ja, jag ser färgerna för min inre syn, fotografierna är förstås svart-vita.

1600-talshus i Idhult.
Bygata i Idhult
Degerhultet som delar vägg med ett flyttblock.
Flodlycke
Funshult
Tjejerna i köket under bröllopsfesten
Begravning i regn
Väggmålning Högeberg 1902
Interiör Sprängsbo
Lagårdar i Skeppehult

Det kommer mera...
Bilderna finns på Länsmuséet i Linköping o publiceras här med tillstånd.


4 kommentarer:

  1. Det är otroligt lärorikt att titta på Hultgrens och andra äldre byafotografers bilder. En ovärderlig kulturskatt!
    Härligt att idag bo i samma trakt!

    SvaraRadera
  2. Otroligt vackra bilder! De kunde sin sak, fotograferna förr i tiden!

    SvaraRadera
  3. Finns hans bilder på internet, eller får man släpa sig till Linköping för att kolla? Förälskade mig omedelbart.

    SvaraRadera
  4. Nä, man behöver inte släpa sig dit - ligger på nätet -

    http://bilder.ostergotlandslansmuseum.se/blanketter/indexob.htm

    Biblioteket i Österbymo har en permanent samling man kan kika på om man har vägarna förbi. Finns även en bok - Den gamla bygatan.

    SvaraRadera