Adventskalender för kulturvårdare!

Tjänstemännen på Riksantikvariatet har i ett anfall av akut leda låtit kreativiteten flöda och diktat ihop små teasers till sina Vårda Väl-blad som handlar om allt från färgpigment till hur man får bort tuggummi från textiliter.

Lucköppning varje dag!! Rekommenderas!!

http://www.k-blogg.se/varda-val-kalendern/

Gjort slut med Gård&Torp

Ja, nu har jag gjort slag i saken. Har länge tyckt att jag läst en gammal tidning, samma slags hus o miljöer återkommer med besvärande regelbundenhet. Alltfler artiklar handlar om pyssel eller har den här Gysinge-slängiga stilen med samma likgiltighet för djupare kunskap och samma fäbless för det pretentiöst tramsiga. Allt mindre läsvärd, allt mer ytlig och självreproducerande. Det finns just inget att lära, inget att engageras av, bara igenkänning - samma tapeter, samma färger, samma stereotypa miljöer. Den ger knappast en rättvisande bild av vårt bebyggelsearv. Jag har läst tidningen sen starten och kan konstatera att man ibland skriver om samma hus.

Droppen kom när jag av en händelse hittade en webbartikel som Slussen i Stockholm, skriven av en person som inte hade den blekaste aning om vad Slussenfrågan handlat om de senaste åren. Jag frågade chefredaktören om meningen med tilltaget att välkomna den avbrutna processen, men hon försvarade bara sin redaktör, vilket väl iofs är hedervärt. Men hon försvarade även tidningens åsikt vilket är bottenlöst dumt och okunnigt.

Men nu får det vara slut - det är mycket roligare att läsa bloggar skrivna av folk som vet vad de håller på med och som vet vad de vill dela med sig av och varför!

Loftbodsgolvet på plats

Det här är INTE golvplank om nån trodde det, utan plank till någon panel någonstans, av de furustockar som blev över, när tillräckligt antal skräddats till golvet.

 

Planken sågas på plats.. med motorsåg..

 

 

Här ligger de skrädda stockarna på plats.

 

 

Det kommer en list så småningom.

 

 

Konstfoto med foppatoffel och distans till vägg.

vadslagning pågick om hur stor distansen skulle
vara efter sommaren.

 

I ett anfall av målarlust, inhandlades en hink rödfärg

för att åtminstone börja måla.

 

Sedär, halva framsidan nästan ända upp till utkragningen. Nu kan vi skicka fina bilder till Länsstyrelsen. Vi hoppas alltså på att få den lilla rännilen av någon sorts EU-pengar som bl a kunde användas till s k miljöinvestering för utvald miljö. Mkt papper blev det men några pengar har vi inte sett än. Men Jordbruksverket ville ha uppgifter om bankkonto så det verkar väl lovande.

Loftbodens nya grangolv

 

Nu får granvirket torka över sommaren så ska det kunna läggas in i höst. Syllen åt norr är bytt och vi får se om det blir aktuellt med några lagningar. Har skaffat en nätt handyxa för att lättare kunna hugga bort rötskadat virke. Inser att vi genom åren bara slafsat på rödfärg i stället för att ta bort det ruttna och målat på friskt virke. Det såg väl ok ut, men inte bidrog vi till hållbarheten. Vill minnas att senaste strykningen på södersidan som sedan skymdes av gigantjasmin, gjordes i mitten av 70-talet...
Rödfärg är ett fantastiskt impregneringsmedel, men det finns gränser..

Fler av Hultgrens bilder

Hultgrens bilder kan jag inte få nog av, måste dela med mig - det här är gästgiveriet i Stora Bona strax utanför Svinhult. Hultgren har fotograferat själva nedplockningen av huset 1930. De övriga bilderna är från 1902. Mitt hus - det som hör till skogsfastigheten, inte Boda alltså, byggdes i slutet av 1800-talet på en utäng tillhörig Stora Bona. Det fanns ett Lilla Bona också och jag tror att jag vet var stengrunden står.

När jag röjde i huset, hittade jag en rulle julklappspapper i en låda och skulle precis kasta den bland resten av skräpet men i stundens ingivelse, tittade jag inuti rullen - och - vad hittade jag väl där??

 

 

Jo, en stor karta över Stora Bonas samtliga ägor från tidigt 1800-tal. Det var en lång, lång rulle som hade gått sönder lite i högra delen så någon hade omsorgsfullt sytt små stygn med sytråd för att hålla ihop pappret. Och här kom jag och hade så när slängt alltihop! Sådana här kartor ska kanske inte alls finnas ute på gårdarna, utan i arkiv där de kan tillgängliggöras. Tänk så mycket klåfingriga människor har kastat genom åren! En gammal karta, pfhm, vad ska vi med den till!

 

På sista bilden ovan syns några väggmålningar från gästgiveriet. Notera också det fint profilerade överstycket som bildar ett litet krön över fönstret. Kanske är det en hylla?

 

Vad kan det ha stått på väggen? Något lagomt bibelord att ta med sig på vägen?

 

Gästgiverier måste ju ha varit fantastiska platser! Tänk, vilka möten, vilka historier som byttes? Skvaller, kunskaper. En lite större värld än kyrkbackens, med långväga människor, idéer, berättelser, kunnande. Den tidens jätteportal för allsköns information. Antagligen fanns det en hel del grafitti också.

 

Stockarna har säkert återanvänts någonstans, kanske i något fähus. Timmer kan bevaras i många hundra år om det sköts. Kyrkboden i Ingatorp lär vara byggd på 1400-talet om jag inte missminner mig. Den sköttes eftersom tiondet o annat värdefullt förvarades där.

 

 

Lilla Bona, som kan vara den grund jag hittat. Gammal ängsmark igenvuxen med gran. Har dock märkt ut vad som ska tas bort vilket skulle skett i vintras som ju inte blev någon vinter. Jag vill återställa hagmarken så att där bara växer större lövträd - en del ek, mest björk, så all gran ska bort, några tallar får stå och sen hoppas jag grannens hästar gör resten. Då kanske det kan bli så här vackert igen. Med krolliljor i dunklet.

 

 

Här är mitt hus som jag fortfarande inte vet vad jag ska göra med. Huset är välbyggt men utan moderna bekvämligheter. Fina detaljer inomhus, takmålningar, fina spisar, underbart stort kök, 7 eldstäder i godkänt skick. Ligger på en sandig kulle med vacker hagmark runtom, högt, fritt och soligt. Nu låter jag som en mäklare...

 

Skulle kunna bli en rar liten hästgård med 4-5 hektar bete (åker för vallodling, ängs- och hagmark, en liten lagård med fähus och loge, svinhus/ förråd och snickarbod. Skogen vill jag behålla...

 

 



Vem har kissat i rabatten?!

Hur kunde det gå så här? Det växer så det syns...

Är det droppslangen?!

Totalfriden

Ja, den är sån, friden. Total. 

Tillfälligt befriad från galärerna ligger jag nu i min hammock i majfägringen. Hör en tjur råma, grannens hammarslag i fjärran, en porlande trädgårdssångare, en oroad björktrasts trra-trrrra, trra-trrrra. Kom som en spitfire när jag närmade mig boet o lyckades släppa en välriktad blobba. Oblyga sädesärlor har byggt bo under mina noggrant skurade takpannor ( de handslagna från 1848 vi ägnade förrförra sommaren åt), en osedvanligt skicklig flugsnappare har valt en tom holk varför talgoxarnas småungar alltjämt bor kvar i gullregnsholken.

Gullregnsträdet frodas, den handsmidda järnringen som numer håller samman trädet, har givit nytt liv till gamlingen.

Gigantsyrenerna bolmar fram ljuslila klasar o jag har hittat en tusensköna i gräsmattan!

Sjöstället rivs

 

Ja, alltså, inte hela stället, men putsen. Väldigt dammigt arbete, släggmusklerna får sig en omgång. Myrorna åser förtvivlat det hela. Myrorna, myrorna... dom förstår INTE att det är dags att dra sina färde, o dra sitt strå till stacken, inte pulvriserad timmerstomme...
Återkommer om gänget här, och mitt förhållande till myror i största allmänhet.

 

#allt är okey

Ett sånt lugnande sms får jag varje torsdag klockan två. Avsändaren är denna imponerande lilla sak i vår nya garderob som kom till vid trappen, av överbliven pärlspont. (Kom till är vid närmare eftertanke helt fel - den byggdes av en skicklig snickare).

Den blinkar på ett outgrundligt sätt, och det får den gärna göra, bara den fortsätter att tala om att allt är ok när det är det och att sätta på elementen när den blir tillsagd, antingen av mig som vill ha varmt, eller av temperaturgivaren så att det aldrig blir kallare än 5+.

 

Norra Europas bästa hönshusutsikt?

 

Hönshuset har bästa läget, egen strandtomt för hönsen. Notera även elstolpen, komplett med porslinsknoppar o varningsskyltar. Vore helt klart coolt att få behålla, men det finns säkert ngt Regelverk (ja, inte av trä då, utan av Paragrafer) som hindrar.

 

Skulle inte detta bli den perfekta bastun? Med relax?

Här blir läge för ngt trädäckaktigt, synd på gullvivorna kanske. Utgång från relaxen?

 

Ex-dass på flajen, samma trädäcksunderlag in spe

 

 

Ingången till relaxen?

 

Själva relaxen, med sittpinnar o allt. Vad mer kan man behöva? Korgstolar o kall pilsner?

Det är härligt att drömma... men det finns ju regler också, tack o lov för det - hur skulle det se ut om det inte fanns kunniga personer som höll lite koll på alla byggsugna mer eller mindre inspirerade amatörer?

 

En lättskött perennrabatt

 

 

Man får gräva ganska djupt, fylla på med jord, gärna utblandad med köpejord eller kompost så den blir lagom luftig. Om man sätter plantorna tätt, blir det mer rabatt fort - sen kan man dela och flytta.

Jag valde kalla nyanser blått o vitt, rosa o violett - riddarsporrar, mynta, stormhatt, geranier, vita varianter av löjtnantshjärta myskmalva, jätteprästkrage och en klätterros.

Sen kan man fylla på med köpeblommor i kanten, lobelia o annat för att fylla ut. Eller så sommarblomster men de brukar man få vänta till sensommaren på.

På hösten fyller man på med lök - påsk- o pingstliljor, pärlhyacint i grupper, scilla, tulpaner. Fast jag förstår inte vad de gör med lökarna nuförtiden - inte ens påskliljorna blommar om. Benmjölet till trots. Förr kunde man klämma ner lite påsklilja o de förmerade sig för varje år, nu halveras antalet blommor, i bästa fall.

Droppslang från vattentunna eller kopplad till trädgårdsslangen är ett måste!

Kunde inte låta bli att gräva fram en gammal bild innan timmerstommen reparerades... det blev många år utan trädgård, ja utan det mesta. Hur faen stod vi ut?

Sjöstället...

Som sagt, har man ingen sjö vid huset får man skaffa ett hus vid sjön.

Det här huset har jag sett i hel mitt vakna liv o nu äntligen är det mitt!

Förstås är det i ett väldigt renoveringsnödigt skick, men nåt ska man ju ägna semestern åt..

Här en bild på baksidan, eller sjösidan. Huset är från början ett soldattorp som lyxats till med förhöjt tak, övervåning o tillbyggnad med egen murstock, samt försett med gigantfönster och spritputs.

Här är utsikten från köksfönstret - med båthuset mitt i blickfånget! Det finns ett antal mer el mindre fallfärdiga byggnader på markerna, hönshuset kvalar helt klart in som bastu!

Tapeterna slet jag ner direkt för jag var så nyfiken på stommen o dess framtida kostnader...

Gavelfönstret på det som var yttervägg.

Flyttad innervägg...

Vad myrorna har för sig ska jag berätta en annan gång...

Vi letar nya renoveringsobjekt

Tja, vad ska man göra när Boda börjar bli klart? Av vilka ruttna stockar och trasiga fönsterbågar ska man väva sina drömmar under långa vinternätter?

Vi letar därför gårdar o här är ett axplock:

 

Alarp... det drömmer jag fortfarande om, köptes av lokal pamp. Det var huset som ropade till mig. Men inte hjälpte väl det.

Huset m gubben som hade hål i taket (sitt eget också kanske), massor med plockepinnskog från stormarna och en ful liten sjö utan botten...

 

Det här var bara skog, den fina gården hade jag köpt direkt om jag vetat om att den var till salu, missade den med en vecka... bilden tagen från stranden av fantastisk sjö.

Vacker gårdsbild med tre hus i halvbra skick, skog, sjö. Men - ingen kvällssol...man blir petig med åren. Det har jag lovat mig, aldrig ett nytt ställe utan kvällssol.

Jättehus, jättefint, vackra ängar mot fina sjön. Men - stort berg i söder och lite för stort och lite för många hus i lite för dåligt skick. Och jag kände mig inte riktigt hemma i trakten.

 

Relativt oförstört hus med stora renoveringsbehov. Ligger ensamt i en skog med en totalt misslyckad nyplantering. Kändes klart jobbigt, skogsägarmässigt. Klart västerläge med kvällssol, men även här ett berg i söder.

 

 

 Och här är ett hus vi faktiskt köpte, fast det var skogen vi var ute efter, huset kom på köpet och kändes mest som en belastning. Men det är charmigt o har en egen blogg. Festade på första älgkalven nu i helgen. Den var god!

Och här är gården som inte är till salu, den som ganska hastigt glider in i sin slutliga törnrosasömn. Ägare en man som inte riktigt vill förstå att ägande är ett ansvar. Fantastiskt hus, i fantastisk miljö, vid fantastisk sjö. Men två fel - skicket är katastrofalt, det verkar dessutom inte särskilt välbyggt, tror det yttre var viktigare än själva konstruktionen. Man anar hemsnickrade inte helt genomtänkta lösningar och kanske t o m en gnutta fusk.

Det andra, största felet - det är faktiskt inte till salu.

Det hus vi till slut köpte (förutom det ovan), får vänta lite. Lär vara i bäst skick hittills, fräser den snickarkunnige.