Baksidan med allt och lite vankelmod

Här är vår kökssida som den nu sett ut i två år... 40 cm jord skrapades bort och blottade berget som kändes väldigt naket o utsatt på nåt vis. Berget sluttar lätt in under huset vilket nog kan förklara de ständiga golvbytena. Till slut gav man upp o körde jordgolv. Det golv som togs bort nu var i princip mer papper än trä...

Alltnog, här ska byggas ett plankgolv o tanken var från början att låta det ligga så nära berget som möjligt för att liksom inte göra så mycket väsen av sig. Vi vill ju inte ha villadäck precis. Sen skulle vi mura upp en mur i natursten på hitsidan (där gräsmattan börjar) eftersom det är en höjdskillnad på 50 cm. Plantera nåt slags tåliga buskar (ölandstok? vad mer kan man tänka sig?) för lite inramning. Här skulle vi då få en skyddad uteplats i anslutning till köket som inte skulle kännas trädäcksaktig. Trät blir lärk som är torkad och klar.

I bortre ändan syns det som en gång var ett potatisland... det blir nu av den upphöjda sorten, förhoppningsvis med annat än ogräs o jordgubbsrevor (plantera aldrig jordbuggar...)

Emellertid.... nu har jag börjat tänka om - tänk om man iaf skulle ha ett upphöjt "golv" i samma nivå som köksgolvet o därmed slippa trappa? Tänk om det inte skulle störa så mycket om detta golv i stället kom i samma nivå som gräsmattan? Att nivåskillnaden i stället bleve i bortre delen, på vägen ner mot loftboden med nåt litet trappsteg? Det kanske skulle bli mer ombonat o kanske inte alls se ut som ett villaträdäck?

Hmmm, jobbigt att inte kunna bestämma sig...

Hallen nu senast

Stilstudie av My Hero Lilla Gubben i full action
med munkorg och allt!
Vi rev tretex med Duros stänktapet m tillhörande bård (pappas o mitt storverk på 80-talet), under ljusblåtapet med liten bård i vitt o brunt, under blomtapet från 50-talet. Under tretexten fanns samma tapeter som i nedre hallen - överst otroligt ful björkimiation, brunt mönster, svart blom på brun botten, blå geometrisk blom på brun botten. Det mesta fick stanna på väggen men bitar sparar vi till husdokumentationen.



De blå masonitskivorna i trappräcket ryker, o ska ersättas av fyrkantiga pinnar, den låga höjden på räcket behåller vi. Ingen går i sömnen, vad vi känner till, i alla fall inte samtidigt.



Takbrädorna var inte spontade, inte spikade, bara låg där. Nu är vinden fylld med sån där mysig cellulosafiber, man kunde inte påstå att det var särkilt mycket sågspån kvar däruppe.



Rosa färg, hmm, törs man ha det? Tål att tänka på. I så fall, vilken färg på fodren? Blått blir förfärligt, men kanske brunt? Grått?



Städat o klart i övre hallen...



Hallen åt andra hållet, här ser man något jag inte tänkte på när vi rev tretexen - det vita i nederkant. Det måste undersökas.



Inte för att hon har ett dugg med saken att göra, men måste bara plocka in Lady Sadie, 15 år på promenad i grannbyn.



När jag värmde bort den hiskeliga bajsfärgen jag använde för 20 år sen eller så i ett försök att efterlikna träfärg... kom denna röda färg fram. Det måste vara äggoljetempera som gått in i träet för den går inte att värma bort. Kan nån hjälpa mig här, kan det vara så eller vad är det i så fall? Jag kan väl knappast behålla den, hade tänkt måla väggarna i potent kobolt...





Hemfärden krävde snöskovel, helt förfärligt...det var ju mars, snöfritt o fint o så kom det 40 cm snö, så onödigt.

Eldstadsmysterium

Vad har hänt här? Den vackra spisen med sin vackert svängda fris är plötsligt en kantig, klumpig uppenbarelse. Det var nåt med putsen, proffsmuraren gillade inte högersidan på den nyrestaurerade spisen så han rev allt när han egentligen bara skulle lägga på ett lager finputs.

Chocken var obeskrivlig, tur jag hade bilder... nu ska den vara återställd o garanterat omöjlig att placera värmeljus på!

Bilderna kanske inte riktigt gör problemet rättvisa, men tro mig, skillnaden var slående. Detta är alltså kammaren ovanför köket som står på tur att bli lerklinad, älskar det materialet, slabbigt att hålla på med - visst - men vilken vacker levande yta det blir o välisolerat. Det är det jag gillar bäst med de gamla teknikerna, att det blir vackert o att det fungerar långsiktigt. Man ska inte förakta sekler av trial and error.

Skrap-skrap

Ett evighetsarbete, detta skrapande, inget för otåliga. Jag har alltid föreställt mig hallen i gråblått, violett, brunt och så var det så det såg ut under pärlsponten. Ja, jo, vi tog bort rasket o hittade lager av fula tapteter, nu dock lera på allt samt en del lappat foder. Blir en utmaning att måla nytt brunt som har samma mörkt o mättat gråbruna ton.

Gamlingarna som var här o grät i början av 70-talet (barnfödda i huset) påstod att kantfyllningarna var av guld - och visst fanns det spår av gul färg, jämte rosa. Färgrant så det förslog!

Granen som ändrade sig

Sällsamheter i omgivningarna finns det gott om, här en gran som ändrade sig och blev rönn i stället.
Eller så är det en rönn som skaffat sig en grankjol. Nä, jag vet inte, får fråga hur det ligger till.
Tänk, snart pryder sig granarna med ljusgröna volanger av små saftiga terpentinskott...och rödhakarna tillrar sina små pärlor i dunklet. Man blir ju alldeles fnoskig när det äntligen, äntligen verkar bli vår på riktigt...

Sittlådan i köket

Här är vårt liggande skafferi som vi även sitter på! Dynorna är förstås provisoriska IKEA-readynor, men kanske blir det något rosaaktigt för dörrarna ska nog bli rödrosa som kontrast till allt det gröna.

Ingen förstod varför vi ville behålla den ärtiga färgen med slitaget, men nu börjar alla uppskatta väggen. Bilden är liten akvarell min pappa gjorde i skolan.